| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
CIVILISERAD siv1ilise4rad l. si1v-, i Sveal. äfv. -e3rad2, p. adj.; adv. -T.
1) (†) motsv. CIVILISERA 1: bildad; belefvad; jfr CIVIL, adj. 4. Thet sköna och civilicerade Leipzig vpväckte hos mig all förnöjelse. Humbla 68 (1740). Civiliserad (dvs.) Upbrukad (dvs. odlad, bildad) til sinne och seder, at vara höflig och artig. Sahlstedt (1769). SP 1780, s. 1162.
2) motsv. CIVILISERA 2; om ett folk, ett land osv.: som har ett ordnadt samhällsskick o. i allm. står på ett högre kulturstadium; hyfsad; kultiverad. Serenius (1734, under civilize). Mera luttrade seder hafva infördt ibland civiliserade nationer .. vissa formaliteter. Höpken 2: 306 (1756). De mest civiliserade folkslag ser man ha bebott de lagoma (dvs. tempererade) klimater. C. A. Ehrensvärd 86 (1786). Franska språket .. (blef) hela den civiliserade verldens diplomatiska uttrycksform, härutinnan efterträdande latinet. Almqvist Poesi o. pol. 123 (1839). Den civiliserade menniskan, likasom husdjuren, .. äger (icke) instinkten i lika hög grad, som menniskan i det fria naturtillståndet och de vilda djuren öfverhufvud. Thorell Zool. 1: 252 (1860). Amerikas högt civiliserade kulturfolk. E. Svensén i Ekon. samh. 1: 38 (1891; om vissa af Amerikas urinvånare). (Japan) talar .. å ”den civiliserade världens” vägnar, ett uttryck som för oss europeer ännu alltjämt är en smula påfallande såsom inbegripande äfven ett färgadt folk. SvD(L) 1904, nr 6, s. 1. — särsk. i uttr. civiliserade förhållanden, ofta i mer l. mindre oeg. anv. Längta tillbaka till civiliserade förhållanden (från en vistelse i en trakt som saknar den moderna kulturens bekvämligheter o. företräden osv.). — jfr HALF-, O-, ÖFVER-CIVILISERAD m. fl.
3) [oeg. anv. af 2] (hvard., vanl. skämt.) motsv. CIVILISERA 3: städad, anständig; hyfsad. Pojken var en riktig vildbasare för ett par år sen, men nu är han tämligen civiliserad. Uppföra sig civiliseradt. (Professorn) har ju blifvit riktigt civiliserad, en gentleman, som iakttager etikettens fordringar. Cederschiöld o. Olander Sv. spr. 147 (1904). — jfr O-CIVILISERAD.
4) (föga br., hvard., vanl. skämt.) om sak: som tillhör l. utmärker l. förekommer i civiliserade förh.; förfinad; äfv.: ”hygglig”, ”skaplig”. Ett långt jernspett, icke liknande de slags vackra eldgafflar man märker i civiliserade rum. Almqvist Tre fruar 3: 14 (1843). Min längtan till kulturen med civiliserad mat och dryck. L. af Petersens i Turistfören. årsskr. 1899, s. 286.
Spalt C 249 band 5, 1905