Publicerad 1906   Lämna synpunkter
DAGGERT dag4ert, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(daggar Var. rer. 35 (1538). dagart(h) (dagartt) Hist. handl. 2: 30 (1548), FH 4: 343 (1558), Schroderus Osiander 1: 609 (1635). dagert(t) HSH 29: 111 (1541), Hist. handl. 2: 30 (1548), Vg. fornm. tidskr. 10: 77 (i handl. fr. 1565), Meddel. fr. sv. slöjdfören. 1891, s. 36 (cit. fr. 1578), Girs E. XIV (c. 1630). daggert Tegel G. I 2: 74 (1622) osv. — Anm. Enstaka har anträffats en form dacka med neutralt genus. Oloff Göstaffsson .. stak Hinrik Galle i bristed med eth dacka. BtFH 2: 14 (1538))
Etymologi
[fsv. daggare; jfr ä. d. dagger, da(g)gert, holl. daggert, af eng. dagger; jfr äfv. mlat. dagger, daggarium, daggarum, daggardum m. fl. former (se Ducange), nyisl. daggarðr. Ordet synes vara en afl. af fr. dague, motsv. it. daga, span. daga, port. adaga, daga, mlat. daga, äfv. daca, mnt. dagge, fsv. dagge. Formen dacka sluter sig närmast till det mlat. daca; anledningen till dess neutrala genus är svår att finna. Ordets urspr. är obekant, måhända är det urspr. österländskt. Med afs. på det slutande -ert jfr STICKERT o. Tamm Avledn.-änd. hos sbst. 51 (1897)]
1) (numera nästan bl. hvard. i vissa trakter) dolk; jfr DART. Pugio .. daggar. Var. rer. 35 (1538). En Dagartt mett en kedie aff Sölff. Hist. handl. 2: 30 (1548). (En) dagertt mz try udder någett geessett (dvs. etsad) och förgyllt. Meddel. fr. sv. slöjdfören. 1891, s. 36 (cit. fr. 1578). Mutius .. fördolde vnder sine Klädher en dagart. Schroderus Liv. 62 (1626). Ther rychte han (dvs. E. XIV) vth sin Dagert och slogh then Herr Nielss Sture i Brystet oförskylt. Girs E. XIV 92 (c. 1630). Sundén (1885). En kattuggla med en daggert mellan klorna. C. R. Nyblom i PT 1905, nr 46 A, s. 3.
2) sjöt. om ett slags centerbord som till formen påminner om en daggert (i bet. 1). Centerbordet blir antagligen en tung daggert. Tidn. f. idr. 1900, s. 21.

 

Spalt D 126 band 6, 1906

Webbansvarig