| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
DAGTINGA da3g~tiŋ2a (da`gtinga Weste), v. -ade. vbalsbst. -A (se d. o.), -AN (se d. o.), -ANDE (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.); jfr DAGTING.
eg.: vid till viss dag utsatt möte förhandla l. underhandla (rörande fördrag, fred, stillestånd, förlikning o. d.); jfr FÖRDAGTINGA.
1) [jfr fsv. tha daghtingado the langa stund, ä. d. under det skin at dagtinge med de svenske, mnt. uppe der tolenbode to Eyslinghe wart ghedeghedinghet twischen den erbaren vorsten] (numera nästan bl. arkaiserande l. i historisk framställning) intr.: förhandla, underhandla; ackordera; äfv. om enskilda personer; jfr PARLAMENTERA. Dagtinga .. om fridh. O. Petri Kr. 247 (c. 1540). The bådo slogho och dagtingade med Dalekarlenar, så at the komo (dvs. bragte) them på thet sista ther till, at the drogho hem ighen. Därs. 248. En förnämligh Bajor, som .. skulle dagtinga medh the Colugeske, och vpfordra Slottet och Staden. Petreius Beskr. 2: 229 (1614). Widekindi Krigsh. 224 (1671). Dagtinga (betyder) .. talas wid om någon förening (dvs. öfverenskommelse). Spegel Gl. 606 (1712). (K. X G.) var .. nu mera färdig att öfverge hvad han hoppats vinna af Polen och dagtinga om fred. Franzén Minnest. 2: 147 (1823). Jag stannade .. för att dagtinga. Nyblom M. Twain 2: 59 (1874); jfr 2. — särsk.
a) i numera obr. förb. Ingalunda villia de (dvs. borgarståndets medlemmar) rubba fonden, men torde villja dachtinga till 1/3-del i stället för en halfpart. 2 RARP 5: 264 (1727).
b) i bild. Med dödsens sänning-bod dagtingade tin mor, / När tu i liuset kom. Lohman Vitt. 415 (c. 1720). Er skall han (dvs. betraktaren af det gustavianska tidehvarfvet) klaga an, I väktare af folken, / Försagde förstar, er, .. / .. Som, svage utan blygd, förslagne utan gagn, / Om ögonblickets lif dagtingen med hans (dvs. ”världstyrannens”) dunder. Wallin Vitt. 1: 39 (1808). Hans samvete svarade: nej; man dagtingar ej om det rätta! Topelius Vint. II. 1: 135 (1850, 1881); jfr 3 b.
2) intr.: (söka att) gm eftergifter komma till förlikning l. uppgörelse (med ngn), kompromissa. Heldre än att dagtinga med adeln, gåfvo de (dvs. präster o. borgare) efter för böndernas fordringar. Malmström Hist. 6: 357 (1877). De principiella frihandlarne .. kände sig (ovissa), hur långt hans (dvs. Themptanders) håg att dagtinga med motståndarne skulle föra. Wieselgren Bild. 92 (1887, 1889). — i bild. Med svärdsudden mot eget bröst hellre än att dagtinga med öde och öfvermakt. Levertin Sv. gestalt. 96 (1903).
3) i öfverförd anv. med nedsättande bibet., i uttr. dagtinga med (ngt), kompromissa med (ngt).
a) göra eftergifter åt, icke göra motstånd mot. I sitt kall känner han (dvs. eder nye kyrkoherde) ingen menniskofruktan, han smickrar ej gudlösheten, han dagtingar ej med förderfvet. Tegnér 4: 207 (1824). Läraren (får) icke dagtinga med något slags oskick. Därs. 92 (1828). Tron I, de (dvs. de män som omgåfvo Gustaf II Adolf) lyssnade till stundens sorl, / dagtingande med hennes lösa nycker ..? Dens. 2: 183 (1840). Må ingen förgäta Kellgrens anmärkning, att man dagtingar med den last, som beles. Wieselgren Sv:s sk. litt. 5: 474 (1849); jfr Kellgren 3: 226 (1793), där ifrågavarande ord dock ej användes. Hon dagtingade ej med sina känslor. Topelius Vint. II. 1: 150 (1850, 1881).
b) köpslå med, pruta af på, söka komma ifrån l. undandraga sig. Lika litet som han (dvs. Tegnér) förstår att dagtinga med sanningen, förstår han att hushålla med skönheten. Böttiger 4: 110 (1847). Dagtinga med sin pligt, sitt samvete. Dalin (1850). Ingen Littow har ännu dagtingat med sin heder. Topelius Vint. I. 1: 250 (1859, 1880). Svagheten dagtingar med sin öfvertygelse. Svedelius i SAH 55: 288 (1879). Med sin öfvertygelse dagtingade han (dvs. Silfverstolpe) aldrig. Ljunggren SAHist. 1: 177 (1886).
4) [jfr motsv. anv. i mnl.] (†) tr.: gm underhandling söka vinna l. främja (ngt); plädera l. tala för (ngt). (Vi af adeln anse ej) wara skähligt, att de som inthet äre öfwer oss, i någon måtto dagtinga, oss otillfrågade, sigh till tack och goda, thet oss skadar. RARP 4: 491 (1650). (Jesus Kristus), som medlar och dagtingar wår sak, och manar gott för oss hos sin himmelska Fader. Swedberg Schibb. 48 (1716). — särsk. [jfr fsv. iak skal for thik daghtinga medh konunge] utan obj. i uttr. dagtinga för ngn, föra underhandling för ngn, plädera för ngn, föra ngns talan, lägga sig ut för ngn; jfr DAGTINGARE. Dagtinga för en für einen bitten oder sprechen. Lind (1749). Möller (1755).
5) [jfr fsv. alt thet halda som var bref sighia ok som daghthingath är samt motsv. anv. i fd., ä. d., mnt., mnl. o. ä. t.] (†) intr.: efter l. gm underhandling öfverenskomma (med ngn om ngt) l. göra upp (ngt), aftala (ngt med ngn). Synes oss ath icke anners kan ske en som dactingat ær. G. I:s reg. 1: 261 (1524). Thet kom til itt vpslaagh (dvs. ett inställande af fientligheterna) och bleeff så dachtingat at konung Birger skulle tagha hertogana til wenskap. O. Petri Kr. 106 (c. 1540). (Ivar Månsson) hölt Slottet inne til thesz han dagtingade sin saak til goda (dvs. till förmån för sin sak) hoos Hertigarne, them han sedan vpantwardade Slottet. Girs E. XIV 109 (c. 1630). Med honom (dvs. finnen) dagtingade hon (dvs. pigan), om det alldraförgiftigaste (troll-) skott. O. Broman (c. 1705) hos Barr Broman 76. Jag .. dagtingade med honom, som tillförene hade varit Styrman på samma skepp (näml. om att få följa med). De Foë Rob. Cr. 19 (1752, 1772); jfr 1. Kort efter denna Congressen (i Köpenhamn 1562) .. anlände Polske Legater til det Danska Hofvet, med hvilka Friedrich dagtingade om et gemensamt krig emot Svea Rike. Celsius E. XIV 95 (1774). Icke har han (dvs. riddaren) med fegt förbehåll dagtingat om förgänglig lön, för att, om den uteblifver i påräknadt mått, afbryta sitt verk. Wallin Rel. 4: 124 (1824). — särsk.
a) ingå öfverenskommelse om stillestånd. Birkarlarna .. gåfvo sigh in til them (dvs. lapparna) och daghtingadhe medh them på så många daghar eller tijdh. Bureus Suml. 24 (c. 1600); jfr Düben Lappl. 418 (1873).
b) [jfr fd. tha dagtingethæ wij saa mellem frw Barbara .. oc mellem .. frw Birgitta .. at samt motsv. anv. i mnl.] åvägabringa en öfverenskommelse l. uppgörelse (mellan två personer l. makter osv.), mäkla. Effter som konung Hans emellan bådha parterna dagtingat hadhe. O. Petri Kr. 284 (c. 1540).
6) [jfr fsv. dagtinga them fridh, ä. d. dag tinge sig dette gods til, mnl. enen vrede dedingen, ä. t. der keiser teidingete dornoch einen frede] (†) tr.: öfverenskomma om (ngt); äfv.: gm underhandling utverka (ngt). Twå mechtuge herrar .. haffua dachtingat en ganskan ända (dvs. en slutuppgörelse) med wora frw drotningenne, så at war herre konung Albrect och hans son skole löse warda. O. Petri Kr. 152 (c. 1540; efter ä. handl.). At .. dagtinga något, som går vår Konungs Höghet och Majestät för när, det hvarken kunne, eller vilje vi giöra. Nordberg K. XII 2: 132 (1740). At ej låta de Lybske nyttja den i Riket började oro til sina dagtingade förmoners befästande. Celsius G. I 431 (1753, 1792). — med inf.; jfr 5. De i Ithome varande .. dagtingade .. med Lakedaimonierna, att fritt få aftåga ifrån Peloponnesos. Höijer Thukyd. 1: 120 (1831). Jag har redan med honom dagtingat, att .. resa från Vexiö. H. Reuterdahl (1838) i 2 Saml. 25: 144.
7) [jfr ä. t. donoch wort er getediget one schetzunge] (†) tr.: gifva lejd l. fred l. säkerhet åt (ngn); jfr DAGTINGE-BREF 2. (Bergsmännen på Norberget skola) inga Forrädare .. Hylla, Beskärma, Förswara eller Dagtinga der hos sigh på förskrefne Bergh. G. I:s reg. 5: 50 (1528).
8) (numera nästan bl. i historisk framställning) intr., om fästning, stad, belägrad krigshär o. d.: ingå öfverenskommelse om att gifva sig (på vissa villkor); gifva sig, kapitulera. Swedberg Schibb. 254 (1716). De Svenske försvarade sig tappert; men födan slog felt, och de nödgades dagtinga. Dalin Hist. 1: 511 (1747). Hallenberg Hist. 1: 314 (1790). Melierna värnade sina murar hjeltemodigt .., men nödgades till slut dagtinga. Rydberg Rom. d. 214 (1874, 1882). Den skånska adeln ryckte .. 1523 mot Malmö, som efter ett tappert försvar måste dagtinga. Sverige 1: 42 (1904). — i öfverförd anv. (Boken skildrar) en präst, som velat bryta ned dogmerna .., men efter oändliga trakasserier och umbäranden dagtingat af medömkan för sin familj. Social tidskr. 1905, s. 83; jfr 3.
Spalt D 166 band 6, 1906