| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
DALMAT dalma4t (dalma´t Weste), m.; best. -en; pl. -er.
I. [jfr t. dalmat, dalmater, fr. dalmate, af lat. dalmata (delmata), af gr. δαλματής (δελματής), invånare i Δαλματία (Δελματία), Dalmatien. En ursprungligare form af den i dessa ord ingående stammen föreligger i namnet på Dalmatiens gamla hufvudstad, gr. Δάλμιον. Detta har sammanställts med albanes. del’e, del’ma, får, o. skulle urspr. betyda: betesplats för får; besläktade äro gr. ϑῆλυς, kvinnlig, ϑηλή, bröstvårta, lat. fel(l)are, dia, alla ytterst hörande till roten dhē(i), suga, dia (se DIA, DÄGGA). — Jfr Egli Nomina geographica o. där citerad litteratur, Meyer Etym. wb. d. albanes. spr. (1891; under del’e) samt Schrader Reallex. d. indogerm. altertumsk. (1901; under schaf)] invånare i Dalmatien; äfv. i inskränktare anv.: individ af det till den serbokroatiska grenen af den slaviska folkstammen hörande folkslag som utgör en del af befolkningen i det nuvarande österrikiska kronlandet Dalmatien; jfr DALMATIER, DALMATINER 1. Och brukade the Dalmater ett slags Öfver-Rock, som kallades (på latin) Dalmatica .., hvilken för sin beqvämlighet bars af Konungar och stora Herrar, och sedan, när Christendomen kom vp, af Biskopparna. Wennerdahl Lex. myth. 205 (1748). (Asinius Pollio) underkufvade Dalmaterna. Stamberg Horatius 93 (1791, 1817). Dalmaterne exportera talg, harskinn .., fikon, vin (osv.). Conv.-lex. 10: 447 (1831). Befolkningen (i Dalmatien) utgöres af flere olika nationaliteter, mest slaver (dalmater, morlaker, boccheser). NF 3: 810 (1879).
II. [efter mlat. dalmata (näml. vestis)] (†) = DALMATIKA. Ehoo som hälst begrofwe en trogen (dvs. kristen) Martyr, så skulle han ingalunda sigh thet vnderstå, medh mindre thet skedde vthi en Dalmat eller Prästekiortil. Schroderus Osiander 1: 213 (1635).
Spalt D 214 band 6, 1906