DALTA dal3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr sv. dial. dallta, tappa efter sig här o. där, spilla (Rietz; under dala 1). Samma ord är förmodl. det intr. dallta, klimpa ihop sig, gräddas dåligt (om deg) (Rietz; under dallt), afl. af DALT]
(hvard. i vissa trakter) röra (om i), ”slaska”, ”kladda”. Lillan ville ”dalta” med i (ler-)vällingen, men fick inte för Sofi. Beskow F. sv. barn 65 (1896).
Särskild förbindelse:
DALTA NER10 4. (hvard. i vissa trakter) ”kladda” ner, söla ner. (Dockan) fick ligga oantastad i sin stass, så vida inte lilla Anna fick tag i henne och daltade ner henne. Beskow Greta 3 (1901).
