Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
DANKA daŋ3ka2 (da`nka Weste), v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
(hvard. med bygdemålsfärgad anstrykning, numera föga br.) gå ostadigt, gå o. slänga; lunka, larfva, traska (jfr DACKA, v.); (gå o.) vanka; gå o. drifva, drifva (sysslolös) omkring, slå dank. Heela Morgonstunden godh, / Tå jagh hälst wil wara i roo, / .. Måste jagh först til Juristen gåå, / Och sedan tå dancka ther ifrå, / Strax bort til Fäcktemästaren, / Der ifrå til Dansemästaren. Brasck Förl. son. F 2 b (1645). Hon (dvs. käringen) kommer nu här danckandes och krypandes, Tryy Been haar hon, kryckian är thet bästa seer iag. Chronander Bel. J 6 b (1649). Planeter, / Hwars Nampn uppå wårt Språck så myckit är och heeter / Som een ther hjt och djt ostadigt gåår och danckar. Spegel Guds verk 62 (1685). Mä Massäcken på Ryggen ska Bonden dancka, / Kiöra däras (dvs. herremännens) Åker, slå deras Äng. Tidfördrijf A 3 a (c. 1695). I lättia gå och danka. Kolmodin Qv.-sp. 1: 106 (1732). Gå och danka. Sahlstedt (1773). Danka .. müssig gehen, herumtreiben, das Pflaster treten. Möller (1790). Weste (1807; med beteckningen pop(ulärt), dvs. brukligt ibland det lägre folket). Gå och danka. Dalin (1850; betecknadt ss. pop(ulärt), dvs. brukligt ibland det lägre folket o. fam(iljärt) samt mindre brukligt). Lundell (1893; betecknadt ss. tillhörande bygdemålen).
Särskilda förbindelser:
DANKA MED. (†) ”lunka” med; följa med. Så danckar jagh medh, Gudh gee til lycka. Brasck Ap. g. K 1 a (1648). — bildl. Grammatica .. måste ock fuller danka med tillika med Språken, at vara ibland the första förelöpare i uppfostringen. Eklund Upfostr. 270 (1746).
DANKA OMKRING 10 04 l. KRING4. vanka omkring, drifva omkring. (Jag) måste dancka kring i villan ödemarck. Kolmodin Qv.-sp. 1: 58 (1732). Nordforss (1805).
Spalt D 305 band 6, 1907