| Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
DANSANT dansaŋ4t l. daŋsaŋ4t, stundom dansan4t, adj. -are; n. =.
1) dansande, som kan l. plägar dansa; som är road af dans. Hufvudstadens dansanta damer. Blanche Tafl. 1: 61 (1856). Den enda ”frun” bland de dansanta inackorderingarna. Hedenstjerna Fru W. 46 (1890).
2) (mindre br.) dansliknande, dansartad. (Hassan Vattendragare) gick ej mer, det var dansanta hopp. Sturzen-Becker 4: 28 (1862).
Spalt D 351 band 6, 1907