Publicerad 1907   Lämna synpunkter
DANZIGSK dan4sigsk, stundom dan4ts-, adj.
Ordformer
(dansk G. I:s reg. 1: 83 (1523), Oxenst. brefv. 9: 409 (1627) m. fl.; danscha (best. sg.) Oxenst. brefv. 9: 415 (1628); dantzke (pl.) G. I:s reg. 10: 104 (1535); dantzike (pl.) G. I:s reg. 10: 5 (1535), Oxenst. brefv. 10: 99 (1628), (best. sg.) Därs.; dantzigst (n.) Stiernman Com. 6: 535 (1718))
Etymologi
[jfr ä. d. dansk, t. danzigsch; med afs. på den sammandragna formen dansk jfr äfv. GRESK jämte GREKISK, LÜBSK jämte LÜBECKSK, TURSK jämte TURKISK]
adj. till DANZIG; jfr DANZIGER. Tunna Dansk Miödh. Stiernman Com. 1: 582 (1613). Låta den Dantzigske posten .. passera. RP 8: 557 (1641). Dito (dvs. fönsterglas) Häsziskt, Dantzigst, Slesiskt eller Hollstenskt. Stiernman Com. 6: 535 (1718). H. Hildebrand i Ill. Sv. hist. 2: 322 (1877). — särsk. (†) i uttr. de danzigske, danzigborna. The Lübeske och Danske eller theriis anhengiere. G. I:s reg. 1: 83 (1523). Därs. 24: 232 (1554).

 

Spalt D 369 band 6, 1907

Webbansvarig