DARRA dar3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[af t. darre, mht. darre, fht. darra, torkugn; jfr sv. o. nor. dial. tarre med närstående betydelser (se Rietz o. Aasen), äfvensom gr. ταρσός, ταρρός, flätverk till att torka ngt på; af en stam ieur. *tars-, germ. *þarz-, som ingår äfv. i isl. þerra, sv. dial. tärra, nor. terra, fht. derrjan, darrjan, mht. derren (nht. dörren), darren (jfr DARRA, v.2), mnt. derren, torka, göra torr, alla af germ. *þarzian, kausativum till *þerzan (jfr got. gaþairsan, torka, vissna); afljudsstadiet *þurz- föreligger i TORKA, TORR, TÖRST m. m. Jfr Kluge (under darre) samt Falk o. Torp Etym. ordb. (under tør)]
Ssg (jfr ssgrna under DARRA, v.2): DARR-BALK3~2. [jfr t. darr-balken] (numera föga br.) mellanvägg i darrugn. Rinman (1788).