Publicerad 1907   Lämna synpunkter
DARRUGN dar3~uŋ2n, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[efter t. darrofen, torkugn, ”darrugn”, af darren (se DARRA, v.2); jfr d. darreovn]
i vissa industrier använd ugn; jfr DARRA, sbst. — särsk.
1) [jfr DARRA, v.2 1] (numera föga br.) bergv. på särskildt sätt inrättad flamugn för darrning af koppar. Rinman (1788). Uppf. b. 4: 194 (1873). NF (1879). 2 NF (1906).
2) (förr) vid glasbruk: ugn för torkning af ved. Rinman 1: 418 (1788). NF (1879). 2 NF (1906).
Ssg: DARRUGNS-GATA30~20. (numera föga br.) om hvart o. ett af de af mellanväggarna bildade rummen i en darrugn. Rinman 1: 417 (1788).

 

Spalt D 383 band 6, 1907

Webbansvarig