| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
DEBAUCHÖR deb1åʃö4r l. de1-, l. -oʃ-, l. -œ4r, m.; best. -en l. -n; pl. -er.
(inom kretsar med fr. bildning)
a) (knappast br.) till DEBAUCHERA a: förförare. Salberg (c. 1690). Andersson Frem. ord (1845, 1857). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878). NF 3: 964 (1879).
b) (föga br.) till DEBAUCHERA b: person som för ett utsväfvande lif, rumlare, vivör, libertin. C. Livijn (1805) hos Hjärne Dag. f. drabbn. 164. Du är en debaucheur, men ej en sybarit. Dens. Därs. 232 (1806). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878).
Spalt D 412 band 6, 1908