| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
DEBAUCHERA deb1åʃe4ra, l. de1-, l. -oʃ-, i Sveal. äfv. -e3ra2 (debåschèra Dalin; jfr stafningen debåschera Le Sage Halte fan 22 (1798)), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; DEBAUCHÖR (se d. o.); jfr DEBAUCHE.
(inom kretsar med fr. bildning)
a) tr.
α) (†) locka (ngn) bort (från ngn l. ngt), locka (ngn) till affall, förmå (ngn) att affalla. Oxenst. brefv. 1: 482 (1629). Så består och vår force eendeels opå Tyskar, hvilke lätteligen skole kunne debaucheres. RP 6: 639 (1636). Haffver Danus (dvs. dansken) thet giort och deboucherat H. K. Maij:tt (änkedrottningen) med sine bud och breeff, förnimmer man väl, att thet är skedt af ett stoort föracht. Därs. 8: 205 (1640). (Österrikarna hafva) både Churförsten af Trier och Biskopen af Münster tädan debauscherat, som i förstonne för den alliencen wore wäll intentionerade. RARP 7: 180 (1660). Debauchera, .. göra en afspenstig. Salberg (c. 1690). Eberhardt Allm. hist. 2: 48 (1768).
β) (numera föga br.) i ngt allmännare anv.: locka (in) på afvägar, förföra, fördärfva, förstöra. Debauchera, corrumpera, .. förföra, förleda(,) depravera, e recto tramite en afleda, af wägen seducera. Salberg (c. 1690). Swedberg Schibb. 262 (1716; bland ”Fremmande ord .., som hos osz merendels onödigt brukas”). Sahlstedt (1769). (N. N.) Debaucherade en tracteursdotter. A. L. Hamilton († 1802) i Biogr. lex. 11: 370. Sv. lit.-tidn. 1815, sp. 302. Detta demokratiska fuskverk, som slutar med att debauchera hela nationen. Tegnér Bref t. Wingård 79 (1839). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878). NF 3: 964 (1879).
b) [jfr motsv. anv. i t. o. eng., där denna bet. synes hafva utvecklats; jfr dock äfv. fr. se débaucher] (numera mindre br.) intr.: lefva utsväfvande, hängifva sig (i allm. l. vid ett visst tillfälle) åt omåttlighet i mat l. dryck, åt liderlighet; äfv. med skämts. öfverdrift: festa, rumla, lefva om, ”sudda”. Swedberg Schibb. 262 (1716; bland ”Fremmande ord .., som hos osz merendels onödigt brukas”). Fast jag på intet sätt i verlden debaucherat, var (jag) litet tung. Linné Ungd. 2: 126 (1732). Debauchera. Föra et oordentligt eller liderligt lefverne. Debauchera i mat och drick. Äta och dricka för mycket. Sahlstedt (1769). Dessa två Kavaljerer, som debåschera med dem (dvs. nyssnämnda fruntimmer). Le Sage Halte fan 22 (1798). Dessemellan debaucherade stadens fina ungherrar härute (dvs. på ett utvärdshus). .. Champagnekorkarna smälde och bud på bud sändes till staden efter fina matvaror och delikatesser. Tavaststjerna Inföd. 35 (1887).
Spalt D 410 band 6, 1908