| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
(inom kretsar med fr. bildning)
a) (numera mindre br.) oordentligt, utsväfvande lefnadssätt, liderlighet; omåttlighet (i mat l. dryck), öfverdåd. Salberg (c. 1690). Debauche, otidigt, odygdigt lefwerne. Swedberg Schibb. 262 (1716; bland ”Fremmande ord .., som hos osz merendels onödigt brukas”). SP 1786, nr 248, s. 3. Tegnér 6: 382 (1805). Den djuriska debauchen, som släcker den lilla gnista af förnuft och modervett, som naturen förunnat oss. Dens. 5: 289 (1822). Biskopen snusade copiöst. .. Detta var hans enda debauche. Ahnfelt Stud.-m. 1: 200 (1857); jfr b.
b) konkretare: yttring af omåttlighet (i mat l. dryck), af liderlighet; utsväfning; mest i pl.; äfv. med skämts. öfverdrift: festande, ”sudd”. Salberg (c. 1690). Undertiden (dvs. stundom) är den (dvs. anledningen till den hastiga sjukdomen) en debauche, undertiden et slagsmål. Rydén Pontoppidan Colleg. past. 396 (1766). SP 1786, nr 248, s. 4. En af debaucher förderfvad och utmagrad varelse. C. Livijn (1803) hos Hjärne Dag. f. drabbn. 48. Lilljebjörn Spr. minnen 24 (1874). Om än hans (dvs. J. H. Kellgrens) svaga kroppskonstitution ej egde motståndskraft nog mot de débaucher, till hvilka äfven han gjorde sig skyldig, tog dock hans sinnes medfödda adel ej häraf någon skada. PT 1895, nr 90 A, s. 3. Tavaststjerna Fin. vik. heml. 115 (1895). Slutligen börjar välfägnaden göra sin värkan, skrytet och grälet blifva allt värre och debauchen öfvergår till vild orgie. Schück Världslitt. hist. 1: 606 (1900; i skildring af Trimalkios gästabud hos Petronius).
Spalt D 410 band 6, 1908