| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
DEMÖDIG (∪ — ∪ i vers Spegel Guds verk 222 (1685), sannol. äfv. Brasck Förl. son. G 3 a (1645)), adj. -are (-igst superl. Växiö domk. akt. 1737, nr 197). adv. -MÖDIGLIGEN (U. Hiärne Vitt. 29 (1665)), -MÖDIGT.
(†)
1) [jfr motsv. anv. i nt., holl. o. t.] ödmjuk, undergifven, underdånig, respektfull, vördnadsfull; i sht om en underordnads l. i ngt afs. lägre ståendes sinnesstämning l. beteende gent emot en öfverordnad l. högre stående; jfr DEMÖD, adj. Wij wilie oss swåra demödigh ställa. Brasck Förl. son. G 3 a (1645). (Celadon) lagade altijdh så, att, så snart hoon (dvs. Stratonice) honom ansågh, han demödigligen kastade neder sina ögon och sågh annorstädes. U. Hiärne Vitt. 29 (1665). Huru mycket mer (än i allm. i Guds hus) skole wi tå wara demödige och andäcktige wid then heliga Nattwarden. Spegel Pass. 55 (c. 1680). Een Demödig och Välmeent Önskan Vijd .. Greff Carl Gustaf Oxenstiernas .. Bröllop. Lagerlöf Vitt. 23 (1684; öfverskrift). Eders Excell(en)ts Alrahörsamste demödige tienare Urban Hiärne. Hiärne Hälsobr. Dedik. (1707). (Jag) aflägger .. hos dän hedervärda Nationen en mycket demödig tacksäijelse för den hedersamma gåfvan i penningar. A. Rydelius (1730) i Handskriftprof 17. Djupa bugningar, demödiga åthäfvor. Tessin Bref 1: 166 (1752). Sahlstedt (1769). Då du fräckt häfver up Näsan .. öfver de förra (dvs. broderlig förmaning o. goda råd), kröker du demödig rygg för de sednare (dvs. ölstånkan o. plåtsedeln). DA 1771, nr 280, s. 3. Reflex. ö. qvinn. 59 (1817). De ryska pälshandlarna som sutto bland barnen på bänken för att helt demödigt passa på att få lära sig något nyttigt. Heidenstam Karol. 2: 150 (1898; arkaiserande). — jfr TJÄNST-DEMÖDIG.
2) [jfr motsv. anv. i ä. t.] vänlig, förbindlig; artig, förekommande. War demödig emot titt omgänges folk. Hermelin Du Four C 2 b (1683). Gejrröder viste sig doch nog demödig vid honom. Björner Thorst. B. 20 (1737; isl.: litillatann). Med fruntimbret (var G. II A.) demödig och courtois. HSH 8: 24 (1739).
Anm. I Sv. lit.-tidn. 1818, sp. 429 förklaras ordet (i anledning af dess förekomst på det ofvan under 1 från 1817 anförda stället) vara nyinfördt i sv. Detta tyder på att ordet då var obrukligt.
Spalt D 727 band 6, 1910