| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
DENUDATION de1nɯdatʃω4n, äfv. den1-, stundom -u-, l. -aʃ-, stundom 01—, r. (f. G. Dalin (1871)), best. -en; pl. -er.
1) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] kir. till DENUDERA 1 a: blottande af ett ben l. en knota o. d. gm borttagande af dess beklädnad af kött o. muskler osv.; ofta: (ett bens osv.) nakenhet l. frihet från sin naturliga beklädnad. NF (1879). 2 NF (1906).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] geol. till DENUDERA 1 b: blottande af underliggande berggrund, lager (osv.) gm inverkan af rinnande vatten, is, glaciärer (osv.); äfv.: förstörande l. bortskaffande af ett öfre lager (så att det under liggande blottas) l. af en i dagen liggande (öfver omgifningen sig höjande) formation; afnötning, förstöring. Lindström Geol. 65 (1857). Vid Tunhem och Nygård är Ceratopygekalken vanligen förstörd genom denudationen. Linnarsson Vg. cambr. 57 (1869). (Den siluriska formationen i Sverge synes hafva) undergått en storartad denudation. Holmström Geol. 111 (1877). Först genom denudation af de öfverliggande bergarterna blifva djupbergarterna blottlagda. NF 20: 501 (1897). Denudation .., hvarmed man i inskränkt bemärkelse förstår berggrundens afnötning och blottläggning samt förvittringsproduktionernas bortförande genom vindarna. Hagman Fys. geogr. 45 (1903); jfr Därs. 47.
-DAL~2. geol. dal uppkommen gm denudation; jfr -BÄCKEN. Lindström Geol. 66 (1857). Geol. fören. förh. 3: 339 (1877). —
-OMRÅDE~020. A. Högbom i Sv:s rike 1: 42 (1899). —
Spalt D 928 band 6, 1910