| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
DESS däs4 (nästan alltid uttaladt under en accentform med följande ord: däs0 l. des0 l. däs1), adv.
bestämning till en komparativ.
Anm. 1:o Af synonymerna dess o. DESTO synes i nutida sv. det förra ordet i ngn mån föredragas i det mera hvardagliga talet, delvis äfv. i mera litterär l. vitter stil, det senare i den stelare normalprosan. Någon skillnad i anv. råder f. ö. i allm. icke. I den anv. som omtalas under dess 1 b γ är dock dess så godt som ensamt brukligt, under det att omvändt i den anv. som omtalas under DESTO 1 b γ det sistnämnda synes vara afgjordt vanligast. I den anv. som anföres under DESTO 5 har bl. detta ord anträffats. 2:o I sådana satsförbindelser som omtalas under dess 3 o. DESTO 3 användes numera i regel dess l. DESTO i hufvudleden, JU i den korresponderande jämförelseleden. I ä. tid brukades ofta dess resp. DESTO l. JU i båda lederna. Dess — dess resp. desto — desto förekommer numera mycket sällan. Vanligare är ju — ju, dels hvard. (jfr Rydqvist SSL 5: 171), dels med arkaistisk anstrykning (t. ex. i ordspr., där detta sätt att inleda jämförelselederna är det normala).
1) (i sht i skriftspr.) för att beteckna att den gm komparativen angifna stegringen står i (ett mer l. mindre starkt framträdande) orsaksförh. till ngt som omtalas i det föreg. l. efterföljande; jfr DESTO 1.
a) [jfr fsv. vitus gaf faþur bötar mz bönom: eigh var han þy bätre ok christo þäs tronare] (numera föga br. utom i γ) i nekande l. frågande sats: därför, för det (jfr DEN II 2 f); jfr DESTO 1 a. Alla flodher löpa j haffuet, doch warder icke haffuet thes fullare. Pred. 1: 7 (Bib. 1541). (Min far) var .. mycket kär och rädd om mig, efter jag var det enersta efter min mor; men så gick det mig inte dess bättre. Horn Lefv. 28 (c. 1657). (Guds) Fader-hiärtelag är därför’ ei des minder, / Fast på wår wandringz wäg osz möta tusend’ hinder. Brenner Dikt. 1: 4 (1703, 1713). Hvad blir jag dess rikare? Serenius (1734; under better). Igenom sådant blir Ordboken väl tjock, men icke dess mer nyttig. A. Sahlstedt i DA 1768, nr 46, s. 1. Man är då ej dess bättre, för det man berömmes, och icke dess sämre för det man lastas. Liljestråle Kempis 79 (1798). Ack, fast sin krycka han förgyller, / månn’ vår förtjenst dess längre går? Tegnér 2: 88 (1808). Med allt detta var det dock ett under, / Att den unga flickans hy och helsa / Icke led dess mera. Runeberg 3: 3 (1843). — särsk.
α) med numera obr. ordställning. Tranor och wille Gääsz draga ock månge Land igenom, och blifwa thes inthet mera klokare. Brahe Oec. 21 (1585).
β) (†) med relation till en disjunktiv villkorssats. Icke blef dess mer qvar i landet antingen tullen var liten eller hög. Hallenberg Hist. 3: 358 (1793).
γ) [jfr fsv. ey thäs mindre, ey thäs sidher, d. ikke des mindre, ä. t. nichts des weniger, nit des minder] (fullt br.) i det adverbiella uttr. icke (äfv. inte l. ej) dess mindre, trots det sagda, det oaktadt, likväl, dock; jfr DESTO 1 a β. Wilie wij dog altiid ey thess mindhre wetha (dvs. främja) edert bestha. G. I:s reg. 3: 130 (1526). Försumma the (katekesförhöret) andre resan, plichte dubbelt, och ware icke thes mindre forbundne, föliande Söndag sig at inställa. Kyrkol. 2: 9 (1686). Jag vill .. förvandla hans rena ark till ett nerbläckadt dokument, och som icke dessmindre skall bli ganska dyrbart, ty jag skrifver till en vacker flicka. Almqvist A. May 14 (1838). — särsk. [jfr fsv. thetta sacramentit är ey thäs mindre hälogt oc sant, at thäs nadher oc dygdher äru osynlika, ä. d. ieg tror icke diss mindre paa Gud, at alle menniske forlade og forfølge mig] (†) med efterföljande att-sats, närmande sig bet. af en denna inledande (koncessiv) konjunktion: trots det att, ehuru. Pedher gröm .. haffuer ther (dvs. i Norge, dit han rymt) nw goodh .. framgongh, ey thess mindhre at han en saadane tiwff oc forrædhere ær. G. I:s reg. 3: 114 (1526). Girs G. I 122 (c. 1630).
b) [jfr fsv. ä mädhan thz kloster thz matte sta tha äro the skylloge at bidia for honom honom er tess heller hymmerike j wanom samt motsv. anv. i dan. o. isl.] i jakande påstående-sats: så mycket; jfr DESTO 1 b. G. I:s reg. 1: 113 (1523). Han seer och weet wel, huru the skola alle höra dödhenom til. Ty förbarmar han sigh thes rijkelighare offuer them. Syr. 18: 11 (Bib. 1541). Sedan i Säng lage hwar sin krop, / Och stå thesz förr i morgon op. Messenius Sign. 66 (1612). Frälset hade en tid .. undandragit sig Prästers och klåckares underhåll, hvarigenom kronohemmanen dessmer betungades. Dalin Hist. III. 2: 26 (1762). När strängt jag blickar tjusas han dessmer. Hagberg Shaksp. 1: 11 (1847); jfr β. Som värskonstnär är Petrarca oöfverträfflig … Dess mer må vi beundra hans tålamod, hans omutliga hörsamhet för hvad tankegången kräfde. Wulff Petrarcabok 321 (1905). — särsk.
α) [jfr fsv. skal thu betänkia laghin .. nath oc dagha, at thu thäs häller matte göma oc göra alt thz j laghen scriffwit är] i final l. konsekutiv bisats l. däremot till bet. svarande uttr.; jfr DESTO 1 b α. Thet oss hoppes i oss ecke lathe nythe til onde At (dvs. så att) vj tess senare faa vor vilie. G. I:s reg. 1: 192 (1523). Tree Förstar .., hwilkom the Landzhöffdingar skulle rekenskap göra, at Konungen thes mindre bekymmer haffua skulle. Dan. 6: 2 (Bib. 1541). På thet wi skole wara thesz wissare, at Gudz Son .. thetta barnet genom samma döpelse til sig annammat hafwer, så wilie wi ther om höra hans heliga .. ord. Handb. 1693, s. 19. Til hwart ord (ämnar förf. i sin svenska ordbok) .. foga hwarest ordet i Bibelen och andra myndiga skriffter finnes, i hwad betydelse thet tages: införande til thesz större wiszhet hela meningen. Swedberg Schibb. 440 (1716). För att den (dvs. en sonett) skulle vara dess mera vemodsfull, skulle jag sjunga som om jag talade till dem. Wulff Dante 179 (1897). — (†) Til tess yttermere wisse och forwaring lather iak trökkie mith Signet aa Ryggen for thette breff. G. I:s reg. 1: 8 (1521). Opå thed thenne vår tienare Claes Diureskytte thess ytermhera sigh vinnleggie skall opå vårt gagn och bäste. Därs. 23: 310 (1552).
β) [jfr d. det var saa meget des heldigere, at du kom, som vi alle længtes efter dig] i hufvudsats, med relation till en kausal l. konditional bisats; jfr DESTO 1 b β. Then gamla menniskian warder icke vthan (dvs. blifver blott) thes hätskare emoot Laghen, effter hon icke kan betala thet Laghen kräffuer. Förspr. t. Rom. 92 b (Bib. 1541). Kan han och finne min bror hoosz Arfued Hinderson ähr thz disz bettre. Fin. urk. I. 2: 165 (1597). Är mödan tung och striden svår, / Dess större lönen blifver. Ps. 1819, 211: 2. Han (dvs. Virgilius) kunde dess mindre ana det (dvs. att han skulle blifva så berömd o. älskad af eftervärlden) som han, dömande alla andra mildt, dömde sig sjelf och sina sånger hårdt. Rydberg Rom. sägn. 10 (1874, 1884). Kraus’ omdöme (att Petrarcas tänkesätt i fråga om kärleken icke var frivolt) .. synes mig dess värdefullare då det kommer från en katolsk andlig, af hög rang, som äljest är ganska sträng mot Petrarca. F. Wulff i Finn 1903, s. 49. — särsk. [jfr fsv. är hänna sorgh än thes beskare at hon gitir äkke giort thz som hon ville] (†) med relation till en kausal att-sats. Huar man hoppedes at han (dvs. Kristiern II) skulle thess heller holla breff och lyffthe wed makt at han wore kommen till rikisins besitning. G. I:s reg. 1: 28 (1521). Hans siukdom förökas jw icke ther aff, så at han döör thes snarare, at Presten haffuer warit hoos honom. L. Petri Kyrkeordn. 57 (1571).
γ) [jfr d. desbedre, desværre] åtm. numera med starkt förbleknad bet., i de urspr. ss. parentetiskt inskjutna elliptiska satser uppfattade, numera för språkkänslan till enhetliga adverbiella uttr. sammansmälta förb. dess bättre, som väl är, lyckligtvis, o. dess värre, tyvärr, beklagligtvis (jfr DESTO 1 b γ). Blodz wtgiwtelse Som nw longlega tes wer warith hafwer. G. I:s reg. 1: 93 (1523). Thes werr, wij äro fåå igenbleffne aff mongom. Jer. 42: 2 (Bib. 1541). Effther sådant företaget vproor .. (: tess bätter :) stilt är. G. I:s reg. 14: 173 (1542). (Kristi lidande o. död som) wij nu begå åminnelse om (dåg this wäre mz fast stor försummelse och othacksamhet). Hist. bibl. 2: 348 (i handl. fr. 1600). Tegnér 2: 31 (1819). Dessvärre kunna vi icke följa färden i alla dennas detaljer. H. Hildebrand i 3 SAH 12: 116 (1898). Denna min okunnighet skall dess bättre ej räcka länge utan inom kort upphöra. Nilsson Platon Faidon 45 (1903).
2) för att beteckna att den egenskap l. det förh. som angifves gm det i komparativ stående adj. l. adv. står i motsats till o. är i sitt slag l. i sin ordning lika stor(t) som l. större än l. uppväger en annan egenskap l. ett annat förh. som nämnes i det föreg.: så mycket; jfr DESTO 2. Adil .. tog kallsinnigt emot dem; men Yrsa undfägnade sin Son dess vänligare i en annan byggning. Dalin Hist. 1: 386 (1747). Lisette. Jag tror ej han är rik. Francaleu. Så är jag sjelf dess mera. Leopold 1: 287 (1808, 1814). Den lilla taflan från Sverge, så blygsam i dimension, var dess mer varm och harmonisk. Rydqvist Resa 83 (1838). Ett visserligen illa grundadt, men dess strängare fasthållet kraf på att vara ren verklighet. Rydberg Rom. sägn. Föret. (1874, 1884). Fristunder hade Sorgbarn numera inga. .. Bittra stunder hade Sorgbarn dess flere. Dens. Sing. 121 (1876; uppl. 1865: desto).
3) [jfr motsv. anv. i fsv. o. d.] för att beteckna att den gm komparativen angifna stegringen står i proportionellt förh. till stegringen af en (ett) gm en annan komparativ angifven (angifvet) egenskap l. förh. osv.; jfr DESTO 3; numera vanl. bl. i hufvudleden, i sht förr äfv. i den led med hvilken jämförelsen göres.
a) [jfr fsv. thäs mera han thrifs. thäs mindra räknar han sik thrifwas i dygdhomen, d. jo mere, des dedre l. (i sht förr) des mere, des bedre, isl. þess meirr er hinn drekkr, er þá sótt hefir, þess meirr þystir hann] med den korresponderande jämförelseleden inledd med ju, numera sällan med dess l. desto. Kom ju förr dess hellre! Thess åffthare wij them formana med god ord .. thess ytermere beswella the j sin jlhærske (dvs. tilltaga i sin ondska). G. I:s reg. 4: 139 (1527). Then onda naturen fåår thes större olust til Laghen, och wil thes meer sleckia sin lusta, jw meer Laghen thet förbiwdher. Förspr. t. Rom. 92 a (Bib. 1541). Thes offtare thes bätter. L. Petri Kyrkeordn. 93 b (1571). Hvilcket blifver ju längre des svårare. Växiö domk. akt. 1749, nr 230. Ju högre bergets spets, des brantare derunder. Kellgren 2: 79 (1787). Des mer man skyndar des värre går det. Widegren (1788). Ju inskränktare den krets är, inom hvilken våra intressen röra sig, dess färre ord behöva vi. E. H. Tegnér i Ydun 57 (1869). Desto längre bort det (dvs. molnet) gled, dess mera blef det svart. Fallström V. dikt. 1: 180 (1892, 1899). Ju mer gripen hon (dvs. fru Nordenflycht) är af sin stämning, dess mer försmår hon hvarje vedertagen stil. Levertin Sv. gestalt. 48 (1903).
b) (i vitter stil, föga br.) med den korresponderande jämförelseleden inledd på annat sätt. Min bok är dessmera mig kär, Alltsåsom hon drygare är. Braun Dikt. 1: 84 (1837). Hugsvalelse du ger mitt inre / Dess mera der du pratar mindre. C. V. A. Strandberg 3: 50 (1855).
4) (numera mindre br.) för att tillsamman med den följ. komparativen beteckna att en egenskap förekommer l. ett förh. äger rum osv. i tillräckligt hög grad (för att ngt visst skall äga rum l. ske l. för att förhindra att ngt visst äger rum l. sker osv.); vanl. bl. i nekande villkors- l. relativbisats; jfr DESTO 4. (Om) man icke är wisz ther uppå, at man är hoos thes hullare och bättre Wänner. Brahe Oec. 19 (1585). Om Wahlet faller på någon som icke är desz wärdigare. Kyrkol. 19: 7 (1686). Ej må med doms fullbordan uppehållas, och missgierningsman återföras, sedan han på rätteplatsen kommit, utan thes vigtigare skiäl thertil äro. SB 3: 4 (Lag 1734). Sök då ändtligen Munthes docentur. Jag tycker, att den ej kan vägras dig, om den annars icke redan är dess bestämdare bortlofvad. Elof Tegnér (1802) i Tegnérs ppr 13. Eros (är) .. en farlig makt för de svaga dödlige, som ej äro dess fastare bundna af en etisk världsåskådning. C. D. af Wirsén i PT 1899, nr 257, s. 3.
5) [jfr fsv. han giordhe ok thäs mera väl] (†; jfr dock b o. c) ss. bl. förstärkning till komparativen, motsv. ett nutida ”än”, ”ännu” l. utan motsvarighet i det nutida spr.; jfr DESTO 6. Rett här wiliom wÿ bliffue, så få wÿ see, / Om någen will sig hÿt vth betee / Till at hempte watten alt medh sitt ämber, / Så kunnom wÿ tå löpe tesze nämer. Holof. 24 (c. 1580). Det wardt för honom (dvs. den andre tillfångatagne) eij desz bättre, / Ty båda måste där lifwet låta. Carl IX Rimchr. 26 (c. 1600). Den grunden til des (dvs. Paykulls) aflifvande, som där anföres, är icke des mera laglig (näml. än en förut omtalad). Schönberg Bref 3: 315 (1778). — särsk.
a) i uttr. dess icke heller l. dess heller icke, icke heller. Att han vtaff the Burgunder .. vtskicket war, dog vnder thet skijn (: som han sig tess icke heller annerdz (dvs. annorlunda) höra lott :) Att han en Gelrisk Herre (dvs. en herre från Geldern) .. tilhöre skulle. G. I:s reg. 14: 34 (1542). (Djäknarna) moste (efter en timmes lof) komma igen widh niyo. Men the bliffua thes heller icke tå lenger tilstädes än en tima. L. Petri Kyrkeordn. 85 a (1571).
b) (numera föga br. utom i Finl.) vid komparativ åtföljd af med konj. än inledd jämförelsebisats; jfr DESTO 6 slutet. Icke desmindre nu, än som wij eder tilförende scriffteligen befaledt haffwe. G. I:s reg. 14: 180 (1542). (Elden) hade .. illa skadat Ilmarinens ansigte och händer, dock ej dess värre, än att han .. småningom åter tillfrisknade. Lönnrot Sv. skr. 1: 213 (1849). Jag vet inte, om jag hade dess mera nytta af predikan än de, hvilka kyrkstöten alls inte fick att vakna. Hertzberg Päivärinta Bild. 3: 64 (1886). Gubben kunde med sina frusna händer .. inte styra den (dvs. hästen) dess bättre, än att den rusade mot närmaste vägg. Därs. 225.
c) (föga br. utom i Finl.) i förb. dess mindre, efter ett föreg. icke ens: än mindre. Den sigtande darrade som ett asplöf och skulle inte kunnat träffa ens boden, dess mindre mannen. Hertzberg Päivärinta Bild. 3: 115 (1886).
Spalt D 1040 band 6, 1911