Publicerad 1911   Lämna synpunkter
DI- di-, di1-, prefix.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. di-, af gr. δι-, två-, tve-, sannol. samma ord som prep. διά, genom, isär m. m. (med ombildning efter μετά), samt identiskt med lat. bi- (af dṷi-; se BI-, prefix2) o. besläktadt med lat. dis-, itu, isär, åtskils, som i vissa ssgr äfvenledes uppträder i formen DI- (se t. ex. DIGRESSION, DIMINUTIV, DIRIGERA)]
(i vetenskapl. fackspr.) två-, tve-, dubbel(-); dels i från gr. inlånade ord af skilda slag (se t. ex. DIFTONG, DIGRAF, DILEMMA, DIPLOM, DIPODI, DISTIKON), dels ss. lefvande bildningselement vid skapande af naturvetenskapliga, i sht kemiska termer (t. ex. DIAMID, DIAMIN, DICYAN, DIFENYLAMIN, DINITRO-).

 

Spalt D 1136 band 6, 1911

Webbansvarig