Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
DIADOK di1adå4k, äfv. -dok4, m.; best. -en; pl. -er.
hist. om hvar o. en af dem bland Alexander den stores fältherrar som sinsemellan delade hans välde efter hans död; ej sällan (i ngt utvidgad anv.) äfv. om de närmast efter dessa följande konungarna i de nybildade rikena; vanl. i pl. Thomée Weber Verldsh. 1: 143 (1852). Sydow Lübke Arkit. hist. 118 (1871). Ungefär vid Alexanders och diadokernas tid började jernet först förekomma i de nordiska länderna. Sjögren Allm. verldsh. 1: 320 (1885). Demetrios (Poliorketes) hade uppenbarligen tagit Alexander till sin förebild och var af alla de s. k. diadokerna den, som mest liknade honom. Bergman (o. Svensén) Världsh. 2: 12 (1904). jfr: Uttrycket, ”diadokerna”, har så ingått i den vanliga historiska stilen, att lärjungarna ej böra lemnas i okunnighet därom. S. J. Boëthius i Ped. tidskr. 1894, s. 214.
-RIKE~20. rike som efter Alexander den stores död utsprängts ss. själfständig enhet ur hans världsvälde; jfr -STAT. Cavallin (o. Lysander) Sm. skr. 75 (1885). I olikhet med de öfriga diadokrikena var .. Egypten en geografiskt begränsad enhet. Schück Världslitt. hist. 1: 244 (1899). —
-TID(EN)~2. tiden från Alexander den stores död till romarnas börjande världsherravälde, den hellenistiska tiden. Schück Världslitt. hist. 1: 244 (1899). Diadoktiden och romarväldets tid blefvo .. sanna guldåldrar för porträttkonsten. Romdahl Portr.-mål. hist. 9 (1907).
Spalt D 1152 band 6, 1911