| Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
DIFFUSION dif1ɯʃω4n l. -u- (– -schón Dalin), r. (f. Dalin (1850), Lundell); best. -en, hvard. i mellersta o. norra Sv. äfv. =; pl. -er.
utbredning l. spridning (i rummet).
1) [jfr fr. la diffusion de la lumière, de la chaleur] fys. motsv. DIFFUNDERA 1: oregelbunden återkastning åt alla håll af ljus- l. värmestrålar från en yta; motsatt SPEGLING; jfr DIFFUS 1 a. Diffusion af ljus- och värmestrålar. Edlund Årsber. t. VetA 1851, s. 98. Konv.-lex. (1858). Sedan värmets diffusion från matta ytor först af Melloni blifvit påvisad, hafva flera forskare sökt närmare studera lagarna för detta fenomen. Ångström Strål. värmes diff. 19 (1885). Plana ytors diffusion af strålande värme. Därs. En sådan återkastning af ljus i alla riktningar kallas oregelbunden reflexion eller diffusion. Moll Fys. 4: 45 (1901). 2 NF (1906).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] fys. o. kem. motsv. DIFFUNDERA 2: af sig själf försiggående, på molekylarrörelsen beroende process som äger rum mellan (icke kemiskt på hvarandra inverkande) gaser l. vätskor (l., under vissa förhållanden, fasta kroppar) hvilka komma i beröring med hvarandra (omedelbart l. gm en porös mellanvägg) o. som gifver till slutresultat en likformig (mekanisk) blandningsprodukt; ett ämnes (vanl. en gas’ l. en vätskas) inträngande o. utbredning i l. blandning med ett annat; jfr OSMOS. Berzelius Årsber. t. VetA 1834, s. 83. Genom diffusion försvinner t. ex. vätgas efter en längre tid utur glasflaskor, dem man omvändt och slutit med qvicksilfver. Lundhquist Eisenlohr 101 (1841). Fock 1 Fys. 131 (1853, 1861). Diffusionen (inom sockerfabriker vid hvilka diffusionsmetoden tillämpas) försiggår i cylinderformiga plåtkärl och betorna sönderskäras för detta ändamål i små remsor (snitsel). LAT 1870, s. 293. Moll Fys. 1: 33, 57 (1897). Blandning (diffusion) kan äga rum genom porösa skiljeväggar (oxblåsa, pergamentpapper). Ahlberg Farm. tekn. 151 (1899). Några märkliga, under de allra sista åren utförda, försök angående diffusion i metaller. C. Benedicks i Sv. kem. tidskr. 1900, s. 88. — jfr HYDRO-, MEMBRAN-DIFFUSION.
-FÖRMÅGA~020. särsk. till 2. Gasens diffusionsförmåga. Berzelius Årsber. t. VetA 1834, s. 84. Vätskornas diffusionsförmåga är mycket olika. Thorell Zool. 1: 26 (1860). M. Huss i Hygiea 1883, s. 762. —
-METOD~02. tekn. inom betsockerfabrikationen använd metod för betsaftens utvinnande medelst diffusion (i det att näml. betsnitseln blandas med vatten af lämplig temperatur, hvarvid saften diffunderar gm betcellernas väggar); äfv. om på samma princip hvilande metod för extraktion af garfämnen o. limutvinning medelst kokning samt för den kokade pappersmassans urtvättning vid framställandet af (sulfat)cellulosa. De olika metoder för betsaftens erhållande, som jag .. varit i tillfälle att taga kännedom om, äro Diffusions-, Press- och Macerationsmetoderna. LAT 1870, s. 292. Tekn. tidskr. 1899, Allm. s. 341. —
-VÄFNAD~20. växtfysiol. väfnad som medgifver diffusion af växtsafterna. Hos (växt-)slägtena Sciadopitys, Abies och Pinus finnes .. en föga differentierad samt föga utbildad form af diffusionsväfnad, som .. har sin plats i kärlknippets båda kanter. Areschoug Bladets anat. 139 (1878).
Spalt D 1263 band 6, 1912