| Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
DIKOTOMISK dik1otå4misk l. di1-, l. -åt-, adj.; adv. -T.
1) (knappast br.) astr. motsv. DIKOTOMI 1. Dichotomisk .. till hälften synlig (om månen). Andersson Frem. ord (1845, 1857). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878; äfv. i den postuma uppl. 1904). Månen säges .. vara dikotomisk i första och sista qvarteret. NF (1880).
2) log. motsv. DIKOTOMI 2. Den dikotomiska indelningen. Lindblom Log. 266 (1836). Grubbe Filos. ordl. (c. 1840). K. Pira i Ped. tidskr. 1900, s. 249.
3) bot. motsv. DIKOTOMI 3: upprepadt gaffelgrenad, klynnedelt. Sagenaria skiljer sig ifrån Sigillaria genom dichotomisk stam. Wikström Årsber. t. VetA 1827, s. 161. Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878). De (dvs. bladen på den förlängda stängeln af Utricularia) dela sig straxt dikotomiskt, med en oskaftad eller kortskaftad blåsa intagande dikotomiens midt. Bot. notiser 1874, s. 149. Lindman Nord. flora 3: 394 (1905). 2 NF 6: 416 (1906).
Spalt D 1314 band 6, 1912