| Publicerad 1914 | Lämna synpunkter |
DIKTAMEN dikta4men, stundom 032 (dicta`-men Weste; dicktámänn Dalin), urspr. o. i bet. 3 fortfarande oftast n., men därjämte r. (l. m.), hvilket senare numera torde vara det vanliga i bet. 1, åtm. i ordets under 1 a upptagna abstrakta anv.
(n. Växiö rådstur. prot. 3 okt. 1737 (i bet. 3), De Geer Minnen 2: 170 (1892; i bet. 3), Cederschiöld Sverre 58 (1901; i bet. 1 a) m. fl.; n. o. (stundom) m. SAOL (1889); n., äfv. r. SAOL (1900); r. (l. m.) Rydberg Frib. 176 (1857, 1866; men i uppl. 1877 n.; i bet. 1 a), N. Hansson i Verdandi 1887, s. 170 (i bet. 1 b), Ped. tidskr. 1890, s. 145 (i bet. 3), Vest Runeberg 151 (1902; i bet. 3), Busch Landet hinsides 8 (1910; i bet. 1 b), Kasper 1913, nr 44, s. 4 (i bet. 1 a) m. fl.);
i best. anv. vanl. utan slutartikel (t. ex. Gerelius Britt. uppf. 71 (1820), De Geer Minnen 1: 199 (1892)), sällan, ss. n., -aminet –a4minet resp. —302; pl. ss. n. stundom =, men vanl. (oberoende af ordets genus i sg., med lat. neutral pluralisändelse) -amina –a4mina, stundom —302, sällan -aminer –a4miner resp. —302 (Moberg Gram. 198 (1815; jämte -amina)). Anm. Weste (1807) uppgifver att ordet knappast förekommer annat än i obest. anv. i sg. o. för öfr. ersättes af DIKTERING, en inskränkning som, om den öfverhufvud ngnsin ägt allmännare giltighet, i hvarje fall icke nu längre gäller för pluralens vidkommande. Däremot torde nog många helst undvika best. anv. af ordet.
a) abstr. om handlingen att diktera ngt för ngn, att för ngn framsäga l. uppläsa hvad han har att nedskrifva l. uppteckna; jfr DIKTAT 2, FÖRESTAFNING, FÖRESÄGNING; ofta i förb. (skrifva o. d.) efter diktamen, efter någons diktamen. Holmberg (1795; under dictée). Eleverna uppskrifva ordet, under dictamen, på sina Taflor. Gerelius Britt. uppf. 71 (1820). Hvad kommer åt dig? Är du sjuk? … Med dessa ord afbröt lagman Skytte sin diktamen. Rydberg Frib. 176 (1857, 1866; uppl. 1877: sitt diktamen). Vid rättskrifningsöfningar eller andra skrifningar efter diktamen. S. Clason i Verdandi 1890, s. 151. I Nidaros höll konung Sverre .. ett längre tal, hvars inledning .. tydligen upptecknats efter hans eget diktamen. Cederschiöld Sverre 58 (1901). Ni tycks inte hinna med min diktamen. Kasper 1913, nr 44, s. 4.
b) konkret: hvad som dikteras l. dikterats l. är afsedt att dikteras för ngn till nedskrifning; hvad som nedskrifvits efter diktering; särsk. (i sht ped.) om rättstafningsöfning (vanl. i modersmålet); jfr DIKTAT 1. Diktamen .. Hvad som blifvit skrifvet efter förestafning. Dalin (1850). Den felaktiga stafningen i en diktamen. N. Hansson i Verdandi 1887, s. 170. P. G. S. Jacobson i Ped. tidskr. 1895, s. 470. En ord för ord återgifven diktamen. Busch Landet hinsides 8 (1910). — (föga br.) i förb. skrifva diktamen. Det nu .. vanliga sättet att högt upp i skolan skrifva diktamen efter konstigt hopsatta, till både form och innehåll vrängda skriföfningar. S. Almquist i Verdandi 1902, s. 254.
2) oegentlig o. bildlig anv. af 1.
a) [jfr motsv. anv. i eng. samt fr. le dictamen de la conscience] (föga br.) föreskrift; kraf; jfr DIKTERA 2 b. Man (bör) alltid skriva efter det stadgade uttalets diktamen. Tullberg Sv. rättskr. 217 (1862). Allmänheten var trött att lyssna till politiska betraktelser, hvilka ord för ord följde partiernas diktamen. Beckman Amer. stud. 2: 115 (1883); jfr 1.
b) (föga br.) ingifvelse, tillskyndan o. d.; jfr DIKTERA 3. Hon fann .. att det ej gick an, att hon satt ensam med Adolf och talade så utan förbehåll efter sitt hjertas diktamen. Wetterbergh Penning. o. arb. 326 (1847).
3) [specialiserad anv. af 1] (längre) anförande l. yttrande afsedt att ordagrant intagas i ett protokoll, anförande l. yttrande till protokollet; jfr DIKTERA 1 b; numera väsentligen bl. om anförande till statsrådsprotokoll. Derefter H: Lectoren genom sitt dictamen anfört, at … Växiö rådstur. prot. 3 okt. 1737. (Kron-)Prinsen .. framstälte .. (ss. kansler i Uppsala akademiska konsistorium) i et ståteligt dictamen det ämnet om Upfostringsverkets förbättring. A. Schönberg (1768) i 2 Saml. 3: 66. At detta originale Dictamen må mig genast, sedan det i Protocollet vederbörligen blifvit intagit, återställas. Växiö domk. akt. 1779, nr 79. Ibland ärender som lågo på bordet var Herr de Frietzckys förledne den 10 ingifne Dictamen om ett Stats-Utskott. Ad. prot. 1789, s. 185. Uppå begäran af Herr af Uhr blef det honom tillåtet att sitt Dictamen med de öfriga respectiva Stånden communicera. Därs. 1815, 1: 137 (om inom adelsståndet väckt motion). Därs. 1818, 3: 179 (om i ståndet uppläst memorial). Lagerbjelke hade (vid sammanträde inom Sv. akademien) ett diktamen till protokollet, hvari han uttalade … Ljunggren SAHist. 1: 347 (1886). I sin diktamen till statsrådsprotokollet den 14 februari 1887, hade statsrådet Hammarskjöld .. icke lyssnat till fordringarna på latinets inskränkning (i skolorna). Ped. tidskr. 1890, s. 145. Kungen .. begagnade min penna för följande diktamen till statsrådsprotokollet. De Geer Minnen 2: 73 (1892). (I domkapitlet) hade Runeberg såsom den yngste ledamoten att yttra sig till först, och den diktamen han därvid uppläste till protokollet var i flere hänseenden märkelig. Vest Runeberg 151 (1902). I sittande konselj ändrade sig emellertid konungen (K. XIV J.) ytterst ogärna och sällan, .. och eventuella invändningar bortsköljdes af flödande diktamina på franska. S. Clason i Sv:s hist. IX. 1: 315 (1910). — jfr: Då kungen låter i officiella tidningen införa ett diktamen, som .. innefattar en beskyllning, att jag svikit min plikt mot det allmänna, .. måste jag äga rätt att försvara mig. De Geer Minnen 2: 170 (1892).
Anm. till 3. 1:o. I den i ä. tid förekommande förb. dictamen ad protocollum (2 RARP 15: 612 (1747), Ad. prot. 1786, s. 54, Därs. 1789, s. 25) är ordet snarast att betrakta ss. lat.
2:o. En sannol. tillfällig verbalbildning till ordet i denna bet. föreligger i diktaminera, framsäga l. uppläsa l. inlämna ett diktamen l. diktamina (till riksdagsprotokoll). På Riddarhuset taltes och dictaminerades starkt och vidlöftigt efter tidens tyska smak. HSH 7: 262 (c. 1750).
4) [efter motsv. anv. i mlat.; jfr Du Cange (under dictare) äfvensom L. Rockinger i Sitzungsber. d. bayer. akad. d. wissenschaften zu München 1861, 1: 98 ff.; användningen utgår från bet.: författa l. hopsätta (ett tal, ett bref, en dikt o. d.) hos lat. o. mlat. dictare (jfr DIKTA, v.1 2)] i fråga om medeltidens skolundervisning: öfning i att författa på latin (på prosa l. vers) med iakttagande af gällande regler för stil o. komposition. Latinska språkets muntliga och skriftliga bruk .. skulle (i de medeltida skolorna) förvärfvas genom såkallade diktamina på vers och prosa. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 16 (1898).
-PROF~2. ped. prof i rättstafningsfärdighet som verkställes gm diktamensskrifning. Verdandi 1902, s. 268. B. Sjövall Därs. 1903, s. 122. —
(1 b) -RÄTTANDE~200, sbst. ped. rättande af ngt (vanl. rättstafningsöfning) som skrifvits efter diktamen. Det tråkiga och tidsödande diktamensrättandet. N. Hansson i Verdandi 1887, s. 171. —
-SKRIFNING~20. ped. skrifning efter diktamen; särsk. om rättstafningsöfning; jfr -ÖFNING. Sv:s h. flicksk. 112 (1888). Fevrell Mod. spr. metodik 90 (1909; se under DIKTAT 1). —
-ÖFNING~20. ped. = -SKRIFNING. B. Sjövall i Verdandi 1903, s. 120. Resultatet af diktamensöfningar blir bättre, då barnen få uttala orden samtidigt med skrifakten. Herrlin Minnet 145 (1909).
Spalt D 1348 band 6, 1914