| Publicerad 1914 | Lämna synpunkter |
vbalsbst. till DIKTA, v.1
1) [jfr fsv. hälgha fädhra diktan, motsv. anv. i isl., samt t. ein schnelles schwert verricht weit mehr als langes dichten; wann werdet ihr poeten des dichtens einmal müd?] (†) till DIKTA, v.1 3: dikt (se DIKT, sbst.1 3); jfr DIKTNING, sbst.1 2 d α. Sedan iagh har talt för min ringa Diktan (”Den Stoora Genius”) drijstar iag mig .. at tala ett Ord för mig sielff. Lindschöld Gen. Föret. (1669). — jfr ÄRE-DIKTAN.
a) (†) till DIKTA, v.1 4 a: dikt (se DIKT, sbst.1 4 a), påhitt, påfund; saga, fabel. På thet at icke någhon så skal tänkia, thet iagh .. skal .. af mijn egen dichtan och påfund säja .. (svenskarna) så åldriga wara. Skytte Or. A 8 b (1604). (Den påfviska religionen) är .. i sig sielff afgudadyrckan, menniskiors påfund och dichtan. Gustaf II Adolf 145 (1617). Hwilket ehuruwäl detta straxt man läs synes wara en fabel eller dichtan; så tyckes det lijkwäl hafwa skeen til nogon sanning. Rudbeck Atl. 2: 195 (1689). Detta är intet min diktan, utan .. mig wid handen gifwit (dvs. meddeladt) af trowärdiga .. män. M. Stenbock (1713) hos Loenbom M. Stenbock 4: 226.
b) (†) till DIKTA, v.1 4 b: dikt (se DIKT, sbst.1 4 b), lögn, osanning. (Att) E. K. M(aj:t) wille til sådane theres falske angifwande och dichtan, som the om oss vthspridandes warda, icke någhon troo eller låfwen ställa. Chesnecopherus Fullkom. skäl Yy 1 a (i handl. fr. 1597). Dett är en ogrundat dichtan, och kan aldrig i evigheet bevijsas. Handl. i Ågerups arkiv (1723); jfr a. Serenius (1734; under fib). — jfr LÖGN-, MÄNNISKO-, PÅ-, UPP-DIKTAN.
3) [jfr fsv. vndirstodh theris falske diktan, t. das tichten des menschlichen hertzen ist böse von der jugent auf (Luther); ehrt sein wollen und sein streben / wie sein dichten und sein thun (Goethe)] (numera föga br. utom i förb. diktan o. traktan, se nedan) till DIKTA, v.1 7: tanke, uppsåt; sträfvan, äflande; jfr DIKT, sbst.1 7, DIKTANDE (se under DIKTA, v.1 7). Schroderus Osiander 1: 433 (1635). Hvadh Rosette anbelangar, så gick all hennes förläng (dvs. åtrå), dichtan och ord deruppå uth, att hon afrådde Celadon från Stratonice kärleek. U. Hiärne Vitt. 54 (1668). Gudzfrucktan må wara grundwahlen till all hans läsning, dicktan och giärning. J. Cederhielm (1718) i Karol. krig. dagb. 6: 281. En man .. / För hvilken hofvets sed och verldens diktan / Ej obekant, ej heller ringa var. Fahlcrantz 1: 33 (1835, 1863). I ynglingens diktan går icke allting visliga till. Thomander Pred. 1: 226 (1849). Det är ju ock min diktan, detta. C. V. A. Strandberg 3: 412 (1855). — särsk.
[efter t. dichten und trachten; jfr d. digten og tragten] (fullt br.) i uttr. diktan och traktan, i sht i förb. ngns diktan och traktan går ut på ngt. Gick all theras dichtan och trachtan .. ther vppå vth, .. at Påwens .. höghet vtöffwer alla Biscopar .. motte wederkennes. L. Paulinus Gothus Mon. turb. α 3 a (1629). Ja nog vet jag af det! Det är ju all min diktan och traktan! Altén Schachm. 31 (1798). Milda och höga dygd! .. du, det enda värdiga och varaktiga i all vår diktan och traktan. Wallin 2 Pred. 1: 87 (1820). Hela din diktan och traktan är ställd på fältherreskapet öfver oss. Carlstedt Her. 3: 136 (1833). Sedan han förnummit, huru menniskornas hela diktan och traktan går ut på att .. förbittra lifvet för hvarandra. H. M. Melin i 1 Nord. univ.-tidskr. I. 2: 31 (1855). All deras diktan och traktan är ond, och deras styrka är orättfärdighet. Jer. 23: 10 (öfv. 1898). — (†) At konungen i Påland med dichtan och trachtan .. står ther effter .. at komma wårt k(ära) fädernesland på olycka och under Påfwens och Pålers ook och träldom. Gustaf II Adolf 137 (1616).
Spalt D 1351 band 6, 1914