Publicerad 1914   Lämna synpunkter
DIMBOT, adj.; adv. =.
Ordformer
(dimmut O. Stiernhöök)
Etymologi
[afl. af dimba, ä. biform till DIMMA, sbst., resp. af sistnämnda form; jfr nor. dial. dembutt, oklar, tjock (om luften)]
(†) dimmig. En måna (gick upp o.) skeen så dimbot. Bureus Suml. 37 (c. 1600). Om morgonen .., medan dimbodt var. J. Silfverpatron (c. 1635) i Hist. handl. 20: 246. Dimmut och regnigt wäder. O. Stiernhöök (1700) i Karol. förb. årsb. 1912, s. 333. Dimbot väder. Serenius (1741).

 

Spalt D 1389 band 6, 1914

Webbansvarig