Publicerad 1915   Lämna synpunkter
DIPTAM dip4tam l. 32 l. dipta4m, numera sällan DIPTAN dip4tan l. 32 l. dipta4n (di`ptan Weste; dipptán Dalin), ngn enstaka gg DIKTAM dik4–tam l. 32 l. dikta4m (di`ctam Weste) l. DIKTAMN diktam4n,
r. (m. Möller (1790, 1807), Weste (1807), Dalin (1850), Öhrlander o. Leffler (1852), Hahnsson (1888); f. Månsson Ört. 253 (1628, 1642); n. Sv. o. t. handlex. (1872; förmodl. tryckfel)); best. -en; pl. (numera knappast br.) -er (Meurman (1846), Dalin (1850));
äfv. DIKTAMNUS diktam4nus, r. (l. m. l. f.); best. -en, i best. anv. vanl. utan slutartikel.
Ordformer
(di`ctam Weste (1807; med hänvisning till diptan); diktam Bååth Wagners sag. 4: 176 (1908); diktamn (dictamn) Lilja Flora ö. odl. vext. 57 (1839), Löwegren Hippokr. skrift. 2: 425 (1910); diktamnus Adlerbeth Æn. 328 (1804, 1811). diptam Berchelt Pest. ors. C 6 b (1589: Diptam roth), Månsson Ört. 253 (1628, 1642), Franckenius Spec. B 3 b (1638, 1659), Apot.-taxa 1739, s. 30, Lilja Sk. flora 275 (1870), Tamm Prydnadsträdg. 69 (1892) m. fl. diptan Berchelt Pest. ors. D 1 b (1589), L. Paulinus Gothus Pest. 82 b (1623: Diptanroot), Möller (1790), Dalin (1850), Sv. o. t. handlex. (1851, 1872) m. fl.)
Etymologi
[jfr dan. o. holl. diptam, mnl. diptane, t. diktam, diptam (med tonvikten på första stafvelsen), eng. dittany m. fl. former (se Murray), fr. dictame, diptame, ffr. dictam, diptam, diptane, ditan, mlat. dictamus, -um, diptamnus, -tamus, -tamum, -tanus, ditanus, lat. dictamnus, f., dictamnum, af gr. δίκταμνος, f., δίκταμνον, äfv. δίκταμος, δίκταμον (i bet. 1). Ordet angifves af Isidorus af Sevilla († 636) vara härledt af Δίκτη, ett berg på Kreta där den i 1 omtalade växten fanns. Med afs. på växlingen -am, -an jfr liknande (mer l. mindre vanliga) dubbelformer hos MATTRAM, MEJRAM, SAFFRAN, TIMJAN]
1) (numera föga br., nästan bl. i fråga om ä. förh.) den till Labiaterna hörande, på Kreta vildt växande, nu ss. prydnadsväxt odlade, fordom ss. medicinalväxt mycket värderade halfbusken Origanum Dictamnus Lin., förr vanl. kallad kretisk diptam (O. creticum Lin. är en annan art); äfv. [efter Dioskorides] om ett par andra Labiater med liknande medicinska egenskaper, Marrubium Pseudodictamnus Lin., o. Marrubium acetabulosum Lin. (l. möjl. Thymus mastichina Lin.); drog l. läkemedel af ifrågavarande växter. Diptam kalla somblige wild Poleija, och är try slagh, som Dioscorides ther om skrifwer, hon är warm och torr vthi then tredie Grad. Månsson Ört. 253 (1628, 1642). Dictamnum cretense, Pulegium Cervinum. Cretisk Diptam, wild Poleya, Hiorte-Polleya. Franckenius Spec. B 3 b (1638, 1659). Folia Diptamni Cretici .. Cretisk-Diptam. Apot.-taxa 1739, s. 30. (Venus) Rycker från Idas topp ett stånd af den ädla Diktamnus, / Prydd med fjuniga blad och en blomma som prålar af purpur. Adlerbeth Æn. 328 (1804, 1811). Arnive .. beströk såren med varmt vin och diktam. Bååth Wagners sag. 4: 176 (1908).
2) [jfr motsv. bet. i d., holl., t., eng., fr. o. nylat. Anledningen till namnöfverflyttningen är att ifrågavarande växt ansågs hafva samma medicinska egenskaper som de under 1 nämnda] bot. o. trädg. den till familjen Rutaceæ hörande, i södra o. mellersta Europa samt det tempererade Asien vildt växande, numera ss. prydnadsväxt hos oss rätt allmänt odlade, fordom officinella, mångåriga örten Dictamnus albus Lin. (D. Fraxinella Pers.) med blad som likna askens o. hvita l. röda blommor, särsk. bekant för sin egenskap att utsända eteriska ångor som kunna antändas; nattfackla, askrot; förr äfv. (efter den i medicinen använda rotens färg) kallad hvit l. gemen (dvs. vanlig) diptam; jfr DIPTAM-ROT 1. Dictamnum sive Diptamum album, Fraxinella, Polemonium Tabernomont(ani). Hwijt Diptamroot, gemeen Diptam, Askeroot. Franckenius Spec. B 3 b (1638, 1659). Hwijt Diptam. Månsson Åderlåt. 59 (1642). Diptam, .. gemen, som ock kallas ask-rot. Möller (1745; under dictam). Rödhvit Diptam. Lilja Sk. flora 275 (1870). Diptamen är en vacker rabattväxt, blommar i juni—juli. G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 6: 84 (1876). Dictamnus. Diptam. Flamblomster. Post Flerår. blomsterv. 64 (1910).
Ssgr: A: DIPTAM-BLAD30~2 l. 03~2. (diptams bladh Månsson) särsk. (fordom) om bladen af 1 ss. drog. Diptams bladh vthi Watn sudne. Månsson Ört. 254 (1628, 1642; möjl. att fatta ss. två ord). Stiernman Com. 4: 1172 (1688). —
-BLOMMA~20. särsk. till 2. Redan på Linnés tid kände man att diptamblommornas utdunstning var antändbar. G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 6: 84 (1876). —
-ROT~2. (diptams root Månsson Ört. 254 (1628, 1642), Dens. Åderlåt. 57 (1642)) särsk. i förb. hvit diptamrot.
1) (†) ss. växtnamn, = DIPTAM 2. Franckenius Spec. B 3 b (1638, 1659). Fraxinella fl. albo. Hwijt askeroot. Diptamroot. Rudbeck Hort. bot. 44 (1685). Lind (1749; under diptam).
2) den i sht förr i medicinen brukade (barken af) roten af DIPTAM 2 (så alltid i förb. hvit diptamrot) l. (ngn gg) DIPTAM 1 (så i språkprofvet från Månsson). Hwitt Diptam roth. Berchelt Pest. ors. C 6 b (1589). Lägg .. (till den stötta senapen) Hwijt Diptanroot. 2. q. Tormentilla 2. q. L. Paulinus Gothus Pest. 82 b (1623). Diptams root blandat medh Miölk, och låten (dvs. ingjuten) vthi öronen, borttager örnawärck. Månsson Ört. 254 (1628, 1642; möjl. att fatta ss. två ord). Hvit Diptam-Rot. Apot.-taxa 1739, s. 60. Diptamrot. Lindgren Läkem. (1902). —
-ÖRT~2. = DIPTAM 2. Den i södra Europa vildt vexande, men hos oss odlade hvita Diptamörten. Åstrand 1: 180 (1855).
B: DIPTAMS-BLAD, -ROT, se A.

 

Spalt D 1475 band 6, 1915

Webbansvarig