Publicerad 1916   Lämna synpunkter
DISFAVÖR dis1favö4r l. -æ4r, r.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. disfavør; bildadt ss. motsats till FAVÖR medelst lat. dis-, itu, isär, åtskils, här med upphäfvande bet. (jfr DI-), sannol. i direkt anslutning till det likbetydande eng. disfavour; jfr äfv. fr. défaveur, it. disfavore]
nackdel, skada; motsatt FAVÖR. En förskjutning af handelsbalansen till landets disfavör. Wicksell Förel. I. 2: 180 (1906). (Japanska biljettörer ha) råkat räkna något litet fel på växel för mig, alltid, tyvärr, till min disfavör. Nyblom Österut 106 (1908).

 

Spalt D 1528 band 6, 1916

Webbansvarig