Publicerad 1916   Lämna synpunkter
DISKREDIT dis1kredi4t l. 3~02 l. 4~01, r. (m. G. Dalin (1871)) ((†) n. Oxenst. brefv. 11: 443, 444 (1631)); best. -en.
Ordformer
(förr skrifvet disc-. desc- Oxenst. brefv. 11: 444 (1631))
Etymologi
[bildadt ss. motsats till KREDIT medelst lat. dis-, itu, isär, åtskils, här med upphäfvande bet. (jfr DI-); motsv. t. diskredit, eng. discredit, sbst. (uppvisadt från 1565), fr. discrédit (uppvisadt från 1719; angifvet ss. ”très-nouveau” af Savary Dict. de commerce (1723)); jfr it. discredito, vbalsbst. till discreditare (jfr DISKREDITERA)]
— jfr MISSKREDIT.
1) (†) förlust l. saknad af förtroende (kredit) i penningeaffärer, oförmåga att erhålla penningelån. (Jag) beder allenast, att mine vexler .. måge gåå säkertt, så att oss icke någon discredit förorsakes. A. Oxenstierna 3: 727 (1627). Deraf föllier mehr discredit änn credit, ja vähl sielf (dvs. till o. med) bancrott. Oxenst. brefv. 11: 474 (1632). Största orsaken till .. (bankens) confusion och discredit .. befinnes häröra där af, att dhe, som penningar på interesse hafva uthbekommit, icke præcise och richtigt sigh infinna medh betahlningen. RARP 9: 413 (1664).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (numera knappast br.) bristande förtroende o. anseende, dåligt rykte; jfr MISSKREDIT. Oxenst. brefv. 11: 626 (1632). Store och olijdelige feel, för hwilkas skull wij seijes wara råkade icke allenast i förackt utan och discredit och misshagh. Annerstedt UUHist. Bih. 2: 69 (1663). G. Dalin (1871). Smedman Kont. 7 (1874). NF (1880).

 

Spalt D 1571 band 6, 1916

Webbansvarig