| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
DISTRAHERA dis1trahe4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2 (disstrahèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DISTRAKTION.
1) [jfr motsv. anv. i t., ä. eng., fr. o. lat.] (†; jfr dock c) draga l. föra l. drifva åt skilda håll; sprida; splittra; åtskilja l. upplösa (en församling o. d.); skingra. Oxenst. brefv. 1: 706 (1631). Konungen i Dannemark .. (ville) inwekla mig med krijg, trachtandes der igenom att distrahera mina krafter och wapen. Carl X Gustaf (1660) i RARP 7: 4. Major Affleck .. (inkom) innan Rättens Cammar var distraherat. J. Ekenbohm (1712) i Handl. Finl. öden 1: 273. Vi (blefvo) största delen distraherade kring hela Ryssland. Roland Minnen 9 (c. 1748). Sahlstedt (1769). — särsk.
a) med afs. på handelsvaror o. d.: sprida, afsätta, omsätta, försälja (i olika poster l. till skilda köpare o. d.). Att dee exemplar (af den förgripliga boken), som ähre distraherade, inhemptas igen och inlegges i Cantzliet. RP 6: 479 (1636). (Gm ett allmänt handelskompani för hela riket skulle) wåre Staple-Wahrur, mehra än som skeer, distraheras och i bättre wärde bringas. Risingh Kiöph. 111 (1669). Därs. 119. Biurman Brefst. 130 (1729).
b) med afs. på penningmedel o. d.: förskingra. (Räntmästaren) blef falskeligen angifwen, såsom hade han distraherat alla dhe medlen hwar öfwer han förtrodt war. Barckhusen Cotossichin 1 (1669). Växiö domk. akt. 1751, nr 342.
c) (fullt br.) i öfverförd anv.: afleda l. skingra l. splittra (ngns tankar l. uppmärksamhet o. d.); jfr 4. G. Oxenstierna (1631) i Oxenst. brefv. 3: 232. Jag .. hade så monga .. amusements som distraherade mina tanckar. Swedenborg Opera de reb. nat. 1: 245 (1716). En demonstration, afsedd att distrahera .. (fiendens) uppmärksamhet. PT 1908, nr 219 A, s. 3. — jfr: (†) At man skal ställa .. (den kärlekssjuke) i Conversation medh någhon annan, genom hwilkens Caresser hans Brånna kan distraherad blifwa. Palmcron Sund. sp. 218 (1642).
2) [jfr motsv. anv. i nylat.] (†) mat. sönderdela l. uppdela (ett tal) i två l. flera delar. Aurelius Arithm. M 8 a (1633). Distrahera 8 vthi 6 och 2. Agrelius Kort underv. 211 (1655; uttr. kvarstår i sista uppl. 1798).
3) [jfr liknande anv. i ä. fr. o. lat.] (†) draga (ngn) bort (från ngt). Menniskian (varder) igenom Dryckenskapen distraherat och hållen ifrån alla goda Dygde Gerningar. Fernander Theatr. trag. ebrios. 61 (1695).
4) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] splittra uppmärksamheten, afleda uppmärksamheten l. intresset hos (ngn) från det som eg. borde vara föremål därför; störa (ngn l. ngns arbete o. d.); äfv.: göra (ngn) förströdd l. tankspridd; i p. pr. äfv. i adjektivisk anv.; jfr 1 c. Biskoparne blefwo .. (gm sin jurisdiktion) distraherade, och til the syszlor, som them egenteligen tilhörde, förhindrade. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 393 (1680). At lyss vid Ljus, går ganska slätt: / Ty dels, så distraherar skenet; / Dels händer .. / At … Kellgren 2: 153 (1792). Konsistorii-göromålen .. äro .. igenom sin mångfald och olika art .. tidsödande och distraherande. L. Westerlund i Frey 1845, s. 358. Ingen begär, att skolan skall befatta sig med sådana sociala frågor, som ligga öfver lärjungarnas fattningsgåfva eller distrahera deras lugna arbete. F. W. Lindvall i Ped. tidskr. 1905, s. 395. — särsk. [jfr fr. distraire qn de qch] med prep. från. (Roddkarlen) lät ingenting distrahera sig från sin rodd och det ögonmärke han hade tagit sig i land. De Geer Hjertkl. 74 (1841).
5) (mindre br.) i p. pf.: som har tankarna för tillfället på annat håll, ’frånvarande’. Y. såg upp högeligen distraherad. Ödman Vår- o. sommard. 1: 39 (1884, 1887).
6) [jfr motsv. anv. i t., fr. o. lat.] (gm sysselsättning med ngt annat, angenämt l. likgiltigt) afleda tankarna l. uppmärksamheten osv. från ngt smärtsamt l. obehagligt, förströ (ngn), skänka (ngn) förströelse, skingra ngns bekymmer l. dyl.; äfv. (numera mindre br.) refl. distrahera sig, skaffa sig förströelse, skingra sina bekymmer l. dyl. En beskedlig karl, som haft ledsamt i sitt fädernesland och nu söker distrahera sig i Sverige med att skjuta några harar och rådjur. Bremer Grann. 1: 86 (1837). Ni behöfde distrahera er. L. M. Enberg (1850) i Försl. t. SAOB. Resan .. distraherade honom, och han kände det verkligen godt att få ruska på sig litet. Strindberg Giftas 2: 4 (1886).
Anm. En gg har anträffats distraktera i bet.: splittra, åtskilja (jfr DISTRAHERA 1) [jfr eng. distract, v. till distract, adj. (se anm. under DISTRÄ)]. Han sökte medell till att distractera och åthskilia Pålernes och de Danzigers rationes. A. Oxenstierna 1: 130 (1628).
Spalt D 1673 band 7, 1918