Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DOKMIE dok4mie, r. l. m.; best. -en, pl. -er.
Ordformer
(dochm- V. F. Palmblad i Phosph. 1811, s. 521. 2 NF (1906) m. fl. Anm. Ngn gg användes den lat. formen på -us)
Etymologi
[liksom t., eng. o. fr. dochmius af lat. dochmius, af gr. δόχμιος (δοχμός), eg. sned, gående på sidan, som har många afvikelser, motsv. sanskr. jihmáḥ]
metr. nästan bl. i fråga om klassisk metrik: versfot hvars grundform består af fem stafvelser, af hvilka två äro korta (l. svagtoniga) o. tre långa (l. starktoniga) (∪ ′ — ∪ —), men som kan förekomma i omkring trettio olika variationer. V. F. Palmblad i Phosph. 1811, s. 521. Den grekiska tragediens dokmier ha .. en vida mer omvexlande form (än den jambiska tripodien), i det att ofta en eller flere af de långa tesisstafvelserna äro upplösta och den första korta arsisstafvelsen (stundom äfven den andra) irrationellt förlängd. Risberg Aiskylos Agam. XV (1890).
Afl.: DOKMISK, adj. Dokmisk rytm, vers. V. F. Palmblad i Phosph. 1811, s. 521. Kræmer Metr. 1: 97 (1874).

 

Spalt D 1885 band 7, 1920

Webbansvarig