dolikocefal

Publicerad 1920

DOLIKOCEFAL dol1ikosefa4l l. dωl1-, äfv. då1– l. dω1-, stundom -kω- l. -kå-, äfv. 10104, äfv. DOLIKOKEFAL -ke-, sbst., m.||ig., o. adj.; ss. sbst. best. -en; pl. -er, äfv., i sht förr, med lat. pl. dolikocefali dol1ikose4fali l. —302 osv. (Retzius Etnol. skr. 43 (1844)); adv. -T.

Ordformer

(ofta, i sht förr, skrifvet dolicho- o. -cephal. -kefal Montelius, Vising Prov. trub.-diktn. 10 (1904))

Etymologi

[bildadt (urspr. ss. ett lat. adj. dolichocephalus) af svensken Anders Retzius (se Förh. skand. naturforsk. 1842, s. 160) efter mönster af gr. μικροκέφαλος (se MIKROCEFAL) m. fl., af gr. δολιχός, lång, o. κεφαλή, hufvud (jfr GAFVEL); jfr t. dolichokephal, fr. dolichocéphale, äfvensom eng. dolichocephalic. — jfr HYDROCEFAL]

i sht etnogr. — jfr HYPER-, SUB-DOLIKOCEFAL.

I. sbst.: person hos hvilken hufvudskålens breddindex är mindre än 75; långskalle; motsatt BRAKYCEFAL o. MESOCEFAL; urspr. i mera obestämd bet. o. omfattande äfv. mesocefalerna. Största delen af Canadas indianer äro, så vidt jag vet, dolichocephaler. Retzius Etnol. skr. 106 (1847). Den blandning af dolikokefaler och brakykefaler, som synes hafva funnits i Sverige under stenåldern. O. Montelius i Ill. Sv:s hist. 1: 71 (1875). Hatten .. synes passa till en ordinär dolikocephal eller långhöfdad. Strindberg Tr. o. otr. 4: 127 (1897). Till städerna (i Schwarzwald) samlas småningom alltmera dolikocefaler. F. W. Westerlund i Fennia XVIII. 2: 28 (1900).

II. [ss. adj. användes i sv. tidigast DOLIKOCEFALISK] adj. till I: långskallig, långnackad, långhufvad; om person o. hufvudskål; jfr DOLIKOCEFALISK. Två racer, hvaraf den äldsta var dolichocephal, d. v. s. långskallig. Samtiden 1873, s. 714. De högväxta, blonda, blåögda, dolichocefala germanernas hemvist. G. Backman i Ymer 1910, s. 113.

Afl.: DOLIKOCEFALI, äfv. DOLIKOKEFALI, r. [jfr nylat. dolichocephalia, t. dolichokephalie, eng. dolichocephaly. — jfr äfv. HYDRO-, MIKROCEFALI] långskallighet. G. v. Düben (1864) hos Retzius Etnol. skr. V. Den rena dolikocefalien existerade under paleolitisk tid i Frankrike och Belgien i 87 procent. C. M. Fürst i Fornv. 1910, s. 25. —

DOLIKOCEFALISK, äfv. DOLIKOKEFALISK, adj.; adv. -T. (numera mindre br.) = DOLIKOCEFAL II. För den klassifikation (af kranier) jag framställt har jag endast upptagit två former, nemligen den korta, runda eller fyrkantiga, som jag kallat den brachycephaliska, och den långa, ovala, som jag benämnt den dolichocephaliska. Retzius Etnol. skr. 43 (1844).

Spalt D 1900 band 7, 1920

Webbansvarig