Publicerad 1921   Lämna synpunkter
BRAKYCEFAL brak1ysefa4l, äfv. BRAKYKEFAL -ke-, sbst. m.||ig., o. adj.; ss. sbst. best. -en; pl. -er, äfv., i sht förr, med lat. pl. -cefali -se4fali l. —302 (Retzius Etnol. skr. 43 (1844)); adv. -T.
Ordformer
(ofta, i sht förr, skrifvet brachy- o. -cephal. -kefal O. Montelius i IllSvH 1: 71 (1875), Nordenstreng Män.-ras. 107 (1917))
Etymologi
[af gr. βραχύς, kort, o. κεφαλή, hufvud (jfr GAFVEL); jfr t. brachykephal, fr. brachycéphale, äfvensom eng. brachycephalic. Ordet är bildadt af A. Retzius samtidigt med o. på likartadt sätt som DOLIKOCEFAL]
i sht etnogr. — jfr HYPER-, SUB-BRAKYCEFAL.
I. sbst.: person hos hvilken hufvudskålens breddindex är minst 80, kortskalle; motsatt DOLIKOCEFAL o. MESOCEFAL. Retzius Etnol. skr. 43 (1844). Ymer 1910, s. 112.
II. adj. till I: kortskallig, korthufvad, kortnackad; om person l. hufvudskål. O. Montelius i IllSvH 1: 70 (1875). Det mest brakycefala stenålderskranium vi hittills känna från Norden. Fornv. 1910, s. 17.
Afledn.: BRAKYCEFALI, äfv. BRAKYKEFALI, r. kortskallighet. G. v. Düben (1864) hos Retzius Etnol. skr. IV. Lapp- och Uppland, som (inom Sverge) visa den största procenten brakycefali. Fornv. 1910, s. 28. —
BRAKYCEFALISK, äfv. BRAKYKEFALISK, adj. (numera mindre br.) = BRAKYCEFAL II. Retzius Etnol. skr. 43 (1844; se under DOLIKOCEFALISK). Vising Prov. trub.-diktn. 10 (1904).

 

Spalt B 4135 band 5, 1921

Webbansvarig