Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRUNGEN, adj.
Etymologi
[sannol. ombildning af DUNGEN med anslutning till drucken, p. pf. af DRICKA, v., DRÄNKA, o. d.]
(†) om jord: fuktig, rik på fuktighet; vattensjuk. Brauner Åker 14 (1752). Hvete .. fordrar en drungen jord, det är en sådan, som är diup och innehåller tilräckelig must och fuktighet, men lagom fetma. Wallerius Åkerbr. 70 (1778). Åkerns läge är så lågt att alfven eller grunden, oaktadt djup dikning, håller sig vattensjuk och drungen. EJGranell i LAA 1813, s. 265.
Afledn.: DRUNGENHET, r. l. f. EJGranell i LAA 1813, s. 268.

 

Spalt D 2212 band 7, 1922

Webbansvarig