| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
DRYAD drya4d, f.; best. -en; pl. -er. Anm. Förr användes i obest. sg. äfv. (särsk. i poesi af rytmiska skäl) den lat.-gr. formen: Atterbom i Phosph. 1810, s. 11, Almqvist i Hermes 1821, 2: 196 (i prosa), Dens. Törnr. 1: 138 (1839).
i den grekiska mytologien: trädnymf, skogsnymf; kvinnligt naturväsen hvars lif ansågs förbundet med trädets däri hon bodde. Stiernhielm Parn. 1: 10 (1651). Dryaden dansar, Faunen ler. Kellgren 2: 226 (1778). Guldlockig, fram / Ur ekens stam / Dryaden tittar. Stagnelius (SVS) 1: 335 (c. 1820).
Spalt D 2215 band 7, 1922