| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
DRYGSEL dryk4sel l. dryg4– l. dry4g-, sbst.1, r. l. f.? (m. Weste, Dalin (1850), Kindblad (1870)); (f. Sundén (1885), Lundell); best. -n.
(i sht med ngn anstrykning af folkmål, mindre br.; jfr anm. nedan) egenskap(en) (hos ngt) att räcka väl till l. förslå bra l. vara dryg (se d. o. 1); jfr DRYGHET. At arbets-creaturen måtte få större portioner af Palmbladen, i anseende til deras ringa spissamhet och drygsel. Posten 1769, s. 1112. Cassans drygsel och tilräckelighet. AdP 1800, s. 600. Kolens drygsel eller långsammare förbränning. JernkA 1818, 2: 106. En bondhustru tyckte sig förmärka en ovanlig drygsel uti sitt fina mjöl. Rääf Ydre 1: 72 (1856). Jag dricker (kaffe) på bit, jag .. det ä’ en så’n drygsel med sockret. Wahlenberg Vakt. 11 (1890). Vi bråkade våra hufvuden med, hur vi skulle få drygsel i slantarna. Dens. SkymtAns. 122 (1902). — (†) öfvergående i bet.: lycka, välsignelse? Vet du ej hvad gruflig drygsel / Broderskyssen tar i fång! CFDahlgren 2: 200 (1842). Hustrun .. hade .. god framgång och drygsel i alla sina företag. Rääf Ydre 1: 50 (1856).
Anm. Kræmer Språkfr. 49 (1858) ironiserar öfver ordet med anledn. af dess förekomst i Vinterbl. 1853, s. 69, o. SvT 1858, nr 69, s. 1: ”Ett särdeles vackert, förmodligen nybildadt ord, ”drygsel”, .. ”drygsel” kan nog bli bra med tiden .. då man hunnit lära sig förstå hvad dermed menas!”
Spalt D 2231 band 7, 1922