| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
DUKAT duka4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er, i bet. 2 äfv. =.
(i fråga om ä. förh.)
1) benämning på (värdet af) mynt af fint guld o. en vikt af omkring 3 1/2 gr.; i fråga om sv. myntväsen särsk. om det guldmynt (i allm. = omkr. 8 kr. i nuvarande sv. mynt) som präglades 1654—1868. Venezianska, holländska, enkla, dubbla, hela, halfva dukater. Gode Portugaloser, Spanske Ducater och annat gott gull. GR 11: 279 (1537). Så skal een rätt och wichtigh (dvs. fullviktig) Ducat lösas och anammas för Etthundrade Öre SilfwerMynt. FörordnMyntet 1664, s. A 2 b. Honom (dvs. Dalin) uppdrogs .. (att utarbeta en rikshistoria), med utsatt belöning af 2000 dukater. Nordin i SAH 2: 180 (1798). Somliga repliker .. (mellan personerna i romanen äro) dukater värda. NordT 1886, s. 409. — jfr DUBBEL-, FJÄRDEDELS-, HALF-, SPECIE-DUKAT m. fl.
2) vikten af en enkel dukat (omkr. 1/4 lod) ss. viktsenhet. 3 gulringar, den ena om 27 dukater. Bureus Suml. 81 (c. 1600). En Snusdosa, väger 24 7/8 Dukat. BoupptVäxiö 1832.
1) (i fråga om ä. förh.) guld af det slag som användes till dukater, mycket fint guld. Gammalt dukatguld. Stiernhielm Arch. I 1 a (1644).
2) (†) bladguld af dukatguld. Med ducat guld förgylla (anbilderna). Kurck Lefn. 176 (1705). Oedman Bahusl. 296 (1746). —
-VIKT. (i fråga om ä. förh.)
1) till 1: vikt för vägning af dukater l. dukatguld. En Ducatwickt. Wrangel TessPal. 32 (i handl. fr. 1735). Nisbeth Handelslex. (1867).
2) till 2: viktsystem grundadt på dukaten ss. viktsenhet. Et äss i Ducat-vigten. Möller (1755; under as). —
B (†): DUKATE-GULD, -PUNG, se A.
Spalt D 2349 band 7, 1922