Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DUNKEN, adj. -ket; -kna.
Etymologi
[jfr sv. dial., nor. dial. dunken, d. dynke, väta, fukta, eng. dial. dunk, fuktig; besläktadt med DUNGEN. Annat afljudsstadium föreligger i DÄNKA]
(†) fuktig, unken, möglig. VarR 22 (1538). Mulit och dunkit wäder. Lemnius Pest. B 4 b (1572). Halm som rutin eller dunken hafwer warit. IErici Colerus 2: 260 (c. 1645). Lind (1749). bildl. Finner han .. (sin tro) wankla, och wara dunken. Swedberg SabbRo 1192 (1691, 1712).
Afledn.: DUNKENHET, r. l. f. (†) The ther sittit haffua j mörker och dunkenheet, fångne j .. iern. Psalt. 107: 10 (1536; möjl.: mörker; Bib. 1541: dödz skugga). Klädher .. förderffuas genom dropp, dunckenheet eller annat. LPetri KO 48 b (1571). Rudbeckius Kyrkiost. 40 (c. 1635). —
DUNKNA, v. (†) blifva fuktig, mögla. Klockaren (skall) .. wel achta Kyrckiones lijnkläder (osv.) .. och icke låta them dunckna, möglas eller rottna. KOF II. 1: 360 (1659).

 

Spalt D 2372 band 7, 1923

Webbansvarig