Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DURKSLAG dur3k~sla2g l. DURCHSLAG dur3ʃ~ sla2g l. dur3~, stundom dur3s~sla2g l. dur3ʃ~ʃla2g, ngn gg 4~1, n. ((†) r. l. m. ÅgerupArk. Bouppt. 1755, Deleen (1829)); best. -et; pl. = ((†) -er ÅgerupArk. Bouppt. 1755).
Ordformer
(durch- 1613—1904. dorch- 1643—1693. dourch- 1853—1869. dursch- 1888. durschlag 1879. dursk- 1897. durs- 1769—1818. dors- 1794. durslag 1887—1895. dor(r)slag 1563—1839. durk- 1681—1911. dor(c)k- 1794—1849. — dörch- 1730. dörsch- 1889. dör(r)slag 1556—1918. dört- 1880. — dörk- 1824. dörg- 1730. — -slägg (i bet. 3) 1862. — durchschlag 1788—1812)
Etymologi
[liksom d. durkslag (i bet. 3), dörslag (i bet. 3, 4), af t. durchschlag resp. nt. dörslag, i alla betydelserna, af durch (dör), genom (se DURK, adv.), o. schlag (slag), slag, till schlagen (slaan), slå]
1) (i fackspr.) abstr.: genomslående, hålslagning. Scheutz Bleckarb. 4 (1849).
2) (mindre br.) bergv. genombrott (genom väggen mellan tvenne schakt). OxBr. 11: 287 (1643). En ordentelig Grufvebygnad .. med parallele Fältorter ock Durchslag på Flötzen. VetAH 1741, s. 244. Rinman (1788).
3) (i fackspr., i sht skom., bleckslag. o. smed.) verktyg för hålslagning. HFinlH 4: 296 (1556). En flater .. en rund .. durchslag. ÅgerupArk. Bouppt. 1755. Scheutz Bleckarb. 4 (1849). Bergman Hofbesl. 65 (1905). — jfr SKOMAKAR-DURKSLAG.
4) kok. (gröfre) sil af bleck l. koppar l. dyl. Tryck .. (det sönderstötta hönsköttet) alt igenom ett durchslagh och bruka thet. Chesnecopherus RegIter C 2 b (1613). Nyblæus Pharm. 56 (1846). Blomkålen uppslås på durkslag att afrinna. Hagdahl Kok. 183 (1879).
Ssg (till 1; jfr 3): DURKSLAGS-PUNS.

 

Spalt D 2390 band 7, 1923

Webbansvarig