Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DUS dɯ4s, äfv. dus4, predik.
Ordformer
(dus Smith; duss Fröding. dutz Fortunatus)
Etymologi
[af d. dus resp. t. dutz, lösgjordt ur dusbroder resp. dutzbruder (se DUTS-BRODER under DUTSA)]
(mindre br.) i uttr. vara l. blifva l. dricka dus med ngn, vara l. blifva du resp. dricka duskål med ngn. The .. bleffue på sidlychtonne the bästa Wänner och dutz eller swurna brödher. Fortunatus 30 (c. 1650; möjl. ssg, se DUTS-BRODER). Hans far .. var bror och duss med greve Sköldebrand. Fröding ESkr. 2: 175 (1894). Gör då i ordning brickan … De ska dricka dus, förstår hon. Smith Colstrup 24 (1916).

 

Spalt D 2393 band 7, 1923

Webbansvarig