Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DUTSA, v. -ade.
Ordformer
(duss- VDAkt. 1666, nr 14, Widekindi. dus- Bullernæsius (: duusbrödher))
Etymologi
[jfr ä. d. dutse, d. duse; af nt. dutzen, t. duzen, afledn. af du, du. Jfr DUTTA o. DUS, predik.]
(†) dua (ngn). Schroderus Albert. 2: 205 (1638). Drengen .. Ropar och skrijar dutzar migh, sver hiskeligh. ManhaftLöjtn. 37 (1666). Widekindi KrigsH 897 (1671).
Ssg: [jfr d. dusbroder, nt. dutsbror, t. duzbruder] DUTS-BRODER. (†) person med hvilken man druckit duskål, dubroder; kamrat, stallbroder. Sylvius Mornay 306 (1674). Bullernæsius Lögn. 325 (1619).

 

Spalt D 2401 band 7, 1923

Webbansvarig