Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DUTTA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. dutta; liksom d. dutte (dute), af nt. dutten, afledn. af du, du. Jfr DUTSA]
(†) dua. När jag red bort .., red han efter, duttade mig flera gånger och hotade med hugg och slag. Cavallin Herdam. 4: 244 (i handl. fr. 1697). Därs. 2: 68 (cit. fr. c. 1715).

 

Spalt D 2401 band 7, 1923

Webbansvarig