Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÅN då4n, sbst.3, r. l. m.; best. -en, hvard. (utom i södra Sv.) äfv. =; pl. (föga br.) -ar (Weste (1807)) l. -er (Dalin (1850)); l. DÅ då4, r. l. m.; best. -n, äfv. -en.
Ordformer
(dån Linné Fl. nr 523 (1755; från Västerb.), LAHT. dånn PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 45 (: Lilldånn). då PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 45, LoW (1911))
Etymologi
[af sv. dial. dån (Västerb.), då (Hälsingl.); jfr nor. daae, isl. akrdái, t. dial. daun; besläktadt med isl. dá, dvala, samt DÅN, adj., DÅNA, v.2, o. DÖ; anledningen till namnet är att ifrågavarande, nässlorna liknande växter sakna förmågan att bränna; jfr BLINDNÄSSLA, DÖDNÄSSLA]
(individ l. art af) växtsläktet Galeopsis Lin.; i sht om arten Galeopsis tetrahit Lin. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 45. LAHT 1911, s. 441. — jfr BLIND-, HAMP-, LILL-, MJUK-, PIP-, TOPP-, ÅKER-DÅ(N) m. fl.
Ssg: DÅN-ART. LAHT 1911, s. 439.

 

Spalt D 2486 band 7, 1923

Webbansvarig