Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÄCK däk4, sbst.1, n.; best. -et; pl. =; förr äfv. DÄCKE, n.; best. -et; pl. -en (Rålamb 10: 26 (1691)) l. -er (Rålamb 10: 23 (1691)).
Ordformer
(däck (deck) Rajalin Skiepzb. 21 (1730: Däckz Plankorne), Serenius 278 (1741) osv. däcke (decke) Rålamb 10: 24 (1691), Serenius 278 (1741). — täck (teck) HFinlÖ 1: 18 (1701), Lind (1749))
Etymologi
[liksom d. dæk af nt. deck, afledn. af decken, täcka (se TÄCKA); jfr holl. dek, t. o. eng. deck. Anm. Skrifningen täck beror på anslutning till sv. TÄCKA o. visar att ordet ännu ej var fullt införlifvadt i sv.; jfr äfv.: Deck är et Tyskt ord, vedertagit i sjömans väsend, och bekant i de större sjöstäder; men annorstädes känner man det litet, eller intet. PåminProföfv. B 1 a (1776)]
i sht sjöt. af träplankor l. järnplåtar bildadt horisontellt plan som sträcker sig från ett fartygs ena sida till den andra o. bildar tak öfver det därunder liggande rummet samt äfv. tjänstgör ss. golf; särsk., å vissa fartyg, om de i olika höjd anbragta plan som i höjdled dela fartyget i flera rum; äfv., i utvidgad anv., om det rum som bildas mellan tvenne däck; i allm., då ej närmare angifves, om ett fartygs öfversta däck; jfr ÖFVERLOPP. Rålamb 10: 22 (1691). (Han) stod på decket .. vid pass 4 timar. Swedenborg Res. 71 (1736). 30 st. lefvande får, dem vi emellan däcken hade. Roland Minn. 48 (c. 1748). Witt Skeppsb. 45 (1857). — jfr AKTER-, FÖR-, HALF-, HUFVUD-, MELLAN-, PANSAR-, PROMENAD-, SPAR-, STORM-, TROSS-, TRÄ-, ÖFVER-DÄCK m. fl. — särsk.
i vissa uttr.: öfre däck(et), å fartyg med flera däck: det högst belägna däck som sträcker sig från fartygets ena ände till den andra. Öfra Däck. Pihlström Skepps afl. 1: 332 (1796). Witt Skeppsb. 27 (1857). — på däck, på fartygets öfre däck; under däck, nere i fartyget. Pumpa! alle man på däck. Wadman Saml. 1: 114 (1830). Då Capitainen har vakt skall han vara på Däck. ReglFl. 1834, 1: 49. GHT 1905, nr 197 B, s. 3. — i däck, ned på däcket; särsk. i motsats till till väders. (Fallets) block .. nedhalas i däck. Pihlström Skepps afl. 1: 283 (1796). Innan matrosen hunnit aflossa flera skott, rusade styrmannen på honom och slog honom i däck. SD(L) 1896, nr 338, s. 4.
Ssgr: A (mindre br.): DÄCK-BALK, -BJÄLKE, -BÅT, se B. —
-GOLF. (†) däck. Thunberg Resa 1: 95 (1788). —
-PLANKA, -PLATS, se B. —
-VINSCH, se B.
B: DÄCKS-AFDELNING~020. sjömil. afdelning inom flottans sjömanskårs manskap. Däcksafdelningen, hvilken omfattar artilleri-, signal-, torped-, gnist- och minmatroser. 2NF 17: 1259 (1912). —
-BALK. (däck- Röding SD 23 (1798), SFS 1894, nr 45, s. 2) skeppsb. om hvarje särskild af de balkar som anbringas tvärs öfver ett fartyg från ena sidan till den andra o. uppbära ett däck. Rajalin Skiepzb. 22 (1730). —
-BALKVÄGARE~0200. skeppsb. balkvägare som tjänar till understöd för däcksbalkarna. Rajalin Skiepzb. 21 (1730). —
-BAND. skeppsb. band (i bet. 19) som i träfartyg anbringas närmast under däcket vid stäfvarna. Röding SD 23 (1798). —
-BEFÄL. sjöt. å handelsfartyg, om kapten o. styrmän. Stenfelt Skepp. 25 (1903). —
-BJÄLKE. (däck- SFS 1865, nr 10, s. 21) skeppsb. = -BALK. Chapman Skeppsb. 192 (1775). —
-BUKT. skeppsb. om buktigheten hos ett däck i fartygets tvärriktning. SFS 1874, nr 41, s. 39. —
-BÅT. (däck- TIdr. 1882, s. 128)
1) (föga br.) däckadt mindre segelfartyg med en mast. DA 1824, nr 284, s. 1. GHT 1895, nr 254, s. 3.
2) på däck medförd mindre båt. —
-FAST. skeppsb. fastgjord vid däcket. Däcksfasta soffor. VFl. 1908, s. 80. —
-FISK. skeppsb. i däck befintligt hål för mast; äfv. om beklädnad af däcket rundt dylikt hål. SFS 1880, nr 66, s. 18. —
-FOLK. sjöt. manskap som har sin tjänstgöring på däck. Dagen 1897, nr 170, s. 1. —
-GAST. sjöt. = -KARL. Wrangel SvFlBok 367 (1898). —
-GLAS. tjockt glas som användes till fönster i däck m. m. GHT 1897, nr 43 B, s. 2. —
-HUS. skeppsb. å fartygs öfre däck uppförd byggnad; i sht om sådan som icke sträcker sig öfver fartygets hela bredd från ena sidan till den andra. TT 1880, s. 156. —
-KANON. sjömil. på öfre däck af ett fartyg uppställd kanon. Bæckström Sjökr. 2: 44 (1887). —
-KARL. sjöt. besättningsman tillhörande däcksfolket. SD(L) 1904, nr 32 B, s. 3. —
-KLYS. skeppsb. i däck upptaget hål, försedt med klädsel af järn, bly l. metall, för genomsläppande af kätting l. tåg. Frick o. Trolle 44 (1872). —
-KNÄ. skeppsb. knä af trä l. järn som förbinder ändan af en däcksbalk med fartygets sida. ReglVirkeslefv. 17/5 1825, § 25. —
-LAST. sjöt. last som anbringas på däck. SFS 1849, nr 75, s. 7. —
-LINJE l. -LINIE. skeppsb. linje i hvilken ett däck berör fartygets sida. Rajalin Skiepzb. 52 (1730). —
-NÅT. skeppsb. fogning mellan däcksplankor. Ekbohrn NautOrdb. (1840). —
-PASSAGERARE. passagerare som erlägger lägre afgift o. under resan får uppehålla sig på (för- o. mellan)däck, men ej i salonger l. hytter. Kindblad (1870). —
-PLANKA. (däck- Röding SD 23 (1798)) skeppsb. i sht i pl., om de plankor som i fartygets längdriktning ligga tvärs öfver däcksbalkarna o. bilda däcket. Rajalin Skiepzb. 21 (1730). —
-PLATS. (däck- LdVBl. 1888, nr 87, s. 3) särsk.: plats för däckspassagerare. IllSv. 5 (1873). —
-STÖTTA, r. l. f. skeppsb. lodrät stötta som placeras under däcksbalkens midt i o. för däckets förstärkning. Witt Skeppsb. 76 (1858). —
-TORPED. sjömil. torped som utskjutes från tub å däck. SD(L) 1904, nr 261, s. 4.
Afledn.: DÄCKA, v.1 särsk.
1) (föga br.; se dock nedan) förse med däck. Möller (1790). Hedin Pol 2: 410 (1911). särsk. (fullt br.) i p. pf. ss. adj. Däckade jagter. Järta Kopparb. 5 (1823). jfr EN-, HALF-, HEL-, O-, TVÅ-DÄCKAD m. fl.
2) (hvard., föga br.) kasta (ngt) upp på däck. (Han) sprattlade som en däckad aborre. Engström Glasög. 138 (1911).
3) (hvard., föga br.) falla omkull l. ramla ned (eg. ”i däck”). Där någon af kamraterna .. ”däckade” från ryggen af Satrap, den halfgalna svarta ridhushingsten. Juldagar 1903, s. 13. —
DÄCKARE, sbst.1, r. i ssgr: fartyg med så l. så många l. så o. så beskaffadt däck. jfr EN-, HALF-, HEL-, TRE-, TVÅ-DÄCKARE.

 

Spalt D 2497 band 7, 1923

Webbansvarig