Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÖRJ dœr4j l. dör4j, r. l. m. l. f. (m. Dalin (1850); f. Weste (1807)); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(dörg Ekström Sättet 115 (1845: Ränn-Dörg), Tegnér SvRättstavn. 21 (1887). dorck Verelius)
Etymologi
[sv. dial. (Bohusl., Hall., Blek.) dörj, dorg, motsv. d. dorg, dörg, nor. dial. o. isl. dorg, af en med DRAGA afljudande stam]
fisk. handref med krok(ar), använd till metning af makrill, torsk, hvitling m. m. resp. ss. drag vid fångst af makrill. Verelius 51 (1681). Flere javaner voro ute och fiskade med dörj. (Bladh o.) Hornstedt 153 (1784). Kolthoff DjurLif 626 (1901). — jfr RÄNN-DÖRJ.
Ssgr (delvis hörande till DÖRJE): A: DÖRJ-FISKE. (dörje- GbgMag. 1759, s. 142) fiske med dörj. —
-KROK. —
-LINA. —
-REF.
B: DÖRJE-BÅT. båt som är ute med dörj l. på dörjfiske. Carlén Rosen 697 (1842). —
-FISKARE. Ekström Sättet 47 (1845). —
-FISKE, se A.

 

Spalt D 2612 band 7, 1923

Webbansvarig