Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EBEN- e3ben~, i södra Sv. äv. e4ben~ (ä`bn- Dalin).
Ordformer
(eben- Hildebrand Magia nat. 243 (1654) osv. äben- Lind (1749; under eben-holtz), Dähnert (1784; under ebenholz). heben(trä) Hes. 27: 15 (Bib. 1541), Nordforss (1805; under ebenholts). jfr EBENHOLTS. Anm. I nytryck av Bib. 1703 uppträder hebenträ ända in på 1900-talet)
Etymologi
[av t. eben- (ä. t. äv. heben-) l. nt. eben-, av lat. (h)ebenus, av gr. ἒβενος; jfr mnl. ebene, ebben, holl. ebben-, eng. ebon, ebony o. fr. ébène. Det gr. ordet antages vara lånat från egypt.; jfr egypt. hbnj (se W. Spiegelberg i Zeitschr. f. vergl. sprachf. 41: 131). Gm inflytande från t. (o. lat.) har ssgn EBEN-TRÄ i formen heben- upptagits i Bib. 1541. Från Bib. 1541, möjl. äv. gm direkt inflytande från t., har formen sedan inkommit i andra skrifter]
(numera föga br. o., utom i ssgrna EBEN-HOLTS, -TRÄD, nästan bl. i poetisk framställning) i ssgr (se dock anm.): ebenholts-.
Anm. Ngn gg förekommer eben ss. självständigt ord i bet. ebenholts. Glossa t. 1 Kon. 10: 11 (Bib. 1541, 1646: heben; Luther: Heben). Frijserna omkring (byrå-)lådorna af grön Eben med hvit träd Åhdrader. Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1902, s. 101 (i handl. fr. 1767). O, hvad eben och guld! Lagerlöf Theokritos 93 (1884; gr. ὢ ἒβενος, ὢ χρυσός).
Ssgr: EBEN-BRÄDER, pl. Phosph. 1813, s. 202. —
-CHAR. Stagnelius 2: 209 (1821). —
-HOLTS, se d. o. —
-SVART. Fina och ebensvarta hvälfde sig ögonbrynen. Kullberg Bref 1: 271 (1844). —
-TRON. Adlerbeth Skaldeskr. 2: 115 (1798). —
-TRÄ. [efter t. ebenholz, ä. t. hebenholz]
1) ebenholts (se d. o. 1). The aff Dedan woro tine köpmän, och .. the sålde tigh Elpenbeen och Hebenträä. Hes. 27: 15 (Bib. 1541). Ett litet skrin af ebenträ. Rydberg Faust 79 (1876).
2) (†) ebenholtsträd. Ossian 2: 30 (1794).
3) (†) = -TRÄD 3. Swart Ebenträä, Frantzosen Boom. Franckenius Spec. E 2 a (1659). —
-TRÄD.
1) [jfr t. ebenbaum, ä. t. hebenbaum] ebenholtsträd. Nästa dag går marschen under ebenträd och kalebassträd. Hedin Fr. pol t. pol 2: 247 (1911).
2) (numera knappast br.) ebenholts (se d. o. 1). Göra gement (dvs. vanligt) Träd lijkt medh Naturligit Ebenträd. Hildebrand Magia nat. 243 (1654). Crusenstolpe Mor. 3: 223 (1841).
3) [namnet föranledt av den ebenholtsliknande, mörka o. tunga kärnveden] (†) Guajacum officinale Lin., guajakträd, pockenholts. Grönt Eben-Träd, kallas eljest Frantsosen-Träd, bär gula Blommor sammanhängiande uti en kädjas liknelse. Lundberg Träg. 158 (1754).

 

Spalt E 9 band 7, 1917

Webbansvarig