| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
användt ss. vbalsbst. till ECHAPPERA.
1) (numera knappast br.) till ECHAPPERA 1: förhållandet att slippa undan, rymning, flykt. Jag .. såg mig (icke) någon utväg till eschapade från fångenskap. P. Limmerhult (1736) i Hist. handl. XVIII. 3: 39. Bremer Hertha 285 (1856). NF (1880). — särsk. i bildl. anv.: undanflykt. (Det är nödvändigt att) lagen är strict, och eij gifwer tillfälle till eschapade. Förarb. t. Sv:s lag 2: 300 (1707). Pfeiffer (1837).
2) [jfr motsv. anv. i t. samt av t., eng. o. fr. escapade] (knappast br.) överilat steg, eskapad. G. Dalin (1871). NF (1880).
3) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] grav. om skåra som uppkommer då värktyget under arbetet slinter för en träsnidare l. gravör: felsnitt, felstick. Andersson Frem. ord (1845). 2 NF (1907).
Spalt E 13 band 7, 1917