Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EFTERFALL äf3ter~fal2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[till EFTER- 8; jfr t. nachfall]
1) [jfr motsv. anv. i t.] i sht bergv. vid djupborrning: efter borrningen inträffande ras av väggen i ett borrhål (i lös jordart). Tekn. tidskr. 1877, s. 160.
2) (föga br.) urmak. om det förh. att en hjultand träffar en tand å en för liten driv först något efter det att den bort träffa densamma; jfr AFFALL 12 b. Ericsson Urmak. 57 (1897).

 

Spalt E 116 band 7, 1917

Webbansvarig