| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EFTERFIKA äf3ter~fi2ka, v. -ade, ngn gg -er, -te, -t, -t (-fiken Stiernstolpe Wieland Ob. 134 (1816; rimmande med besviken). Anm. Dalin (1850) har (kanske gm tryckfel) böjningen efterfikte, men fikade av det enkla verbet); jfr FIKA. vbalsbst. -ANDE; -ARE (tillf., NDA 47 (1875: ”statsrådssätesefterfikare”), Högberg Vred. 1: 204 (1906)).
(i sht i skriftspr.) fika efter (ngt), ivrigt sträva efter att nå l. komma i besittning av (ngt); stundom äv. med personligt obj. som betecknar föremålet för ens åtrå. Efterfika någons gunst. Efterfika makt och rikedomar. Fånge 44 (c. 1710). Hvad båtar jordiskt efterfika? / Vårt slut det kommer hastigt på. Nordenflycht QT 1745, s. 10. Der allenast onda strida emot onda, der är för det goda ingen seger att efterfika. Thomander 1: 214 (1842). Alla de förnämheter, som efterfikte äran att stå på höjden af sitt tidehvarfs bildning. Atterbom Siare 5: 138 (1849). Had hade .. en gång varit Balders fiende och efterfikat hans maka. Rydberg Gudasag. 90 (1887). Stoftets strålglans, som du efterfikar, / är den ej en boja för din själ? Runeberg Dikt. 97 (1909).
Spalt E 117 band 7, 1917