| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FIKA fi3ka2, v. -ade (KKD 6: 33 (1707: fijkat, sup.) osv.), äv. (förr regelbundet, numera bl. i bygdemålsfärgat spr.) -er, -te, -t (OPetri 1Post. 133 a (1528), Östergren (1920; angivet ss. bygdemålsfärgat)) ((†) sup. -it Österling Lärosp. 100 (1724), SvLitTidn. 1816, sp. 260); förr äv. FIKAS, v. dep. -es, -tes, -ts. vbalsbst. -AN (numera bl. i vitter stil, Brenner Pin. 30 (1752), Östergren (1920)), -ANDE; -ARE (†, Schroderus Hoflefw. 157 (1629; i bet. 4)); jfr FIK, sbst.1, FIKNAD.
1) (†) skynda, hasta, ila; hastigt begiva sig (ngnstädes); hava brådt att komma (ngnstädes).
a) intr. Lööp till Aldelam och bedh henne fijka. Rondeletius 32 (1614). Lät then onda från migh wika, / Och til helwtit åter fika. Ps. 1695, 246: 4. (Vi togo skjuts från Falun) men ehuru vi fikade, komme vi dock icke til Säter förrän sent på qvällen. Rhyzelius Ant. 31 (c. 1750). Bäckström Frey 42 (1876); möjl. till 2. — särsk. i uttr. fika och fara (jfr 2 a α, 4 a γ α’, 5 slutet), (hastigt) fara åstad l. omkring; stundom: ”sätta i väg” (efter ngn). Fijkia och fahra genom Landskapen. Schroderus Os. 2: 93 (1635). (Hundvalpen) fikade och for efter haran. Lundberg Paulson Erasmus 57 (1728). At fika och fara .. brukas sällan .., emedan man hollit före, at bonden gör bästa handelen hemma. NorrlS 74 (c. 1770).
b) dep. PJGothus Luther ScrSent. M 7 a (1597). Yppades en liten eeld i Salen, .. hwilken them alla så förskräckte, at the hela hopen .. til Trapperna fijktes. ALaurentii Ciegler 49 (1620). Cavallin (1875; angivet ss. tillhörande folkspråket).
2) (†) vara ivrigt värksam, sträva, möda sig, arbeta, ävlas, ”stå i”; stundom: (ivrigt) tävla l. slitas (om ngt).
a) intr. OPetri 1Post. 133 a (1528). Hon trälar och fiker natt och dag, men kan ei hinna med, at föda them alla. VDP 16/3 1757, § 8. Der nere håller man nu som bäst på att jägta och fika. Böttiger i SAH 50: 408 (1874). — särsk.
α) i uttr. fika och fara (jfr 1 a slutet, 4 a γ α’, 5 slutet), möda sig, arbeta, vara ivrigt upptagen av arbete, ”ligga i”. Så tyckes thet, at the .. handla wijsligha, som bruka sigh j werldenne medhan the kunna fijkia och fara, rijffua och slijta åt sigh. LPetri 4Post. 7 a (1555). Om dagen fijka och fara dhe (dvs. de giriga) med stort och tungt arbete, att richta sig. Fernander Theatr. 171 (1695). Salander Gårdsf. Föret. 7 b (1727).
β) i uttr. fika och fäkta, fäkta och fika. Judarne hade .. länge fijkt och fäcktat, förr än the kunde få så wida främja sit onda upsåt. Spegel Pass. 329 (c. 1680). Jordiskt fikande och fäktande. Wallin 2Pred. 1: 138 (1826).
b) dep. BtFinlH 3: 307 (1555). Nu fikes i hwar wrå, malz, brygz, bakas, och slacktas. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 220. Finnes födan ymnigt, så fikas jordegare framför hvarandra att öka antalet af arbetande händer. Chydenius 70 (1765). Schulthess (1885).
3) (†) tr.: sträva att förvärkliga (ngt), eftersträva. (Boris Godunov) förmeente ock sin Chrona skulle befäst blifwa therigenom, at han hade frijd medh sina Grannar, thet han ock fijkte, fastän han sielf lijten Lust ther til hade. Widekindi KrigsH 17 (1671).
4) hava livligt (o. med påpasslighet förbundet) begär (att uppnå l. förvärkliga l. komma i besittning av ngt); trakta efter, stå efter; numera i sht i nedsättande mening.
a) (numera bl. ngn gg i vitter stil; jfr dock γ) intr. Spegel 609 (1712). (En ädel själ) fiker at giöra Godt, äfven förr än någon kallar och utan Lön. (Bergeström o.) Broomé 22 (1763). Mitt öga fikte ej att se de stora städer. Hedborn 1: 95 (c. 1807). Litterära frågor .. voro rent af lifsfrågor, dem alla fikade att få utredda. (Cavallin o.) Lysander 327 (1877). Levertin Dikt. 145 (1901). — särsk.
β) i uttr. fika (så l. så) högt, syfta (så l. så) högt. Björnståhl Resa 1: 268 (1771). Andre högt må fika; / Mig må lyckan svika, / Är så Guds behag. Ps. 1819, 216: 7. Vanligen fika vi alla för högt. Wulff Petrarcab. 213 (1905).
γ) (fullt br.) med av prep. (numera bl. prep. efter) inledd bestämning angivande det varpå ens längtan l. åtrå är riktad. Fika efter makt, pängar, rikedom, höga äreställen. Talaren fikade synbarligen efter applåder. Han fikade efter ett tillfälle att hämnas. Det var en flicka, en befattning, som han länge fikat efter. Then ther fijker effter at warda rijk han skal icke oskyldigh bliffua. Ordspr. 28: 20 (Bib. 1541). (Personer som) fijka effter at erhålla förmon vthi sin Konungz gunst. Widekindi KrigsH 414 (1671). Vid stranden var folket bedrägligt och fikade efter slafvar att sälja bort i fångenskap. Hallström Brilj. 199 (1896). — jfr EFTERFIKA. — särsk.
α’) (†) i uttr. fika och fara (jfr 1 a slutet, 2 a α, 5 slutet) efter ngt, stå efter o. söka ngt. Att .. (människorna) effter thenna sweckfulla werldennes herligheet så fijkie och fare, att (osv.). PJGothus UndLära M 3 a (1592). SvMerc. 1765, s. 479 (1726).
β’) (†) med bestämningen inledd av prep. om l. till. The Swenske fikte mycket til at komma hem igen. Peringskiöld Hkr. 1: 684 (1697). Jag låter andra gerna fika / Om ära, vällust, prål och prakt. Kolmodin Dufv. 235 (1745). Palmblad Norige 384 (1846).
5) [utvecklat ur 1 o. 2] (†) med avs. på jord, fiskevatten, skog o. d.: göra till föremål för ekonomiskt utnyttjande, exploatera, bruka. The Taueste böndher haffue äremarck (dvs. utmarker) noch meere än the sielffue fiike kunne. HFinlH 3: 163 (1552). — särsk. i uttr. fika och fara (jfr 1 a slutet, 2 a α, 4 a γ α’): exploatera; för exploatering befara (ett område) l. färdas (inom ett område). Den som mere (av ett åvatten) fyker och far än han äger deell i åker och ängh och skatten aff byn, han skall haffua föruerkat sine rössior. BtFinlH 2: 227 (1588). (Sv.) Fika och fara i annars skog och vatn, (eng.) To trespass upon other peoples woods or waters. Serenius (1741). jfr: Heller lathe siig nögie ath then del som henne tilfaller vtj samma öö och then alenasth, fikie, fare och brwke. GR 4: 191 (1527).
FIKA OMKRING l. KRING. (†) till 1: fara omkring. Bullernæsius Lögn. d 8 a (1619). At sälhets målet nå, vi fike verden kring. Nordenflycht Svea 10 (1746). —
FIKA UNDAN. (†) till 1: (hastigt) vika undan. På et Ögneblek för skäktan undan fijka. Lucidor (SVS) 344 (1673). —
FIKA SIG TILL10 0 4. (i sht i Finl., föga br.) till 4: gm fikande sätta sig i besittning av (ngt). Det blir .. ej fråga om att fika sig till mera (pängar) af tråkiga svenska släktingar. Tavaststjerna Bröl. 7 (1893). —
FIKA UPP. (†) till 4: hava sin strävan riktad upp (mot ngt). Andre (naturforskare) .. fika upp till det stora, söka efter allmänna Natur-lagar i rönen. Ehrenheim Phys. 1: 2 (1822).
Spalt F 515 band 8, 1924