Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FIK, sbst.1, n.
Ordformer
(fijk 1621—1722)
Etymologi
[sv. dial. fik, brådska, hast, motsv. d. fig]
(†) vbalsbst. till FIKA, v.
1) till FIKA, v. 1: brådska, hast, skyndsamhet. Löpa medh fijk. Fosz 498 (1621).
2) till FIKA, v. 2: (mödosam o. ivrig) strävan, slit. Mycke fijk och slääp. Columbus BiblV G 3 a (1674). Sij, Gudz wälsignelse giör rijk, / Förvtan sorg och ängsligt fijk. Ps. 1695, 298: 6. Schenberg (1739).

 

Spalt F 514 band 8, 1924

Webbansvarig