| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EFTERFÖLJD äf3ter~föl2jd, r. l. f. ((†) n. Isogæus Segerskiöld 1043 (c. 1700), M. Steuchius (1710) hos Cavallin Herdam. 3: 136); best. (föga br.; i bet. 4 vanl. ersatt av best. av -ANDE) -en; pl. (†; bl. anträffat i bet. 5) -er (A. Oxenstierna 2: 276 (1616), Nordberg C. XII 1: 104 (1740), Atterbom Siare 5: 6 (1849)).
1) (†) till EFTERFÖLJA 1 (o. 4); konkret: följe, uppvaktning, eskort. Från Egyptens Kung det en beskickning är, / Med präktig efterföljd af Väpnare och Svenner. J. G. Oxenstierna 5: 51 (c. 1817).
3) (†) till EFTERFÖLJA 7: efterfikande, efterjagande, jakt (efter ngt). I lyckans efterföljd .. / Jag länge led allt hvad mig ömast kunde smärta. J. G. Oxenstierna 5: 197 (c. 1817).
4) (†) till EFTERFÖLJA 10: följd, påföljd, svit, konsekvens. Jag .. veett att E. K. M:tt .. denne saak .. väl med alle sine omstendigheter och efterfölgder varder öfuervägandes. A. Oxenstierna 2: 276 (1616). Tänck hvad orimmeliga efterfölgder Rättvisans afskaffande skulle med sig hafva! Dalin Arg. 2: nr 6, s. 8 (1734; uppl. 1754: påfölgder). En feber .. med elaka efterföljder. Acrel Præs. i VetA 1796, s. 114. Sorgespelet i Nyköping var en efterföljd af förräderiet i Håtuna. Strinnholm Hist. 5: 343 (1854). — [jfr fr. être de conséquence o. d.] närmande sig till l. övergående i bet.: vikt, betydelse. Den andhre fahrligheten synes någott större och aff mehra efterfölgdh. A. Oxenstierna 1: 591 (1644). Af liten effterfölgd var det (som samtalet rörde sig om). Dalin Arg. 1: nr 34, s. 2 (1733; uppl. 1754: betydelse).
a) (numera mindre br.) till EFTERFÖLJA 11 a β. Alle Wåre trogne Undersåtare .. skola sig til en fast och hörsam rättelse och efterfölgd ställa, alt hwad Wij nu hafwe nådigst godt funnit, här ofwanföre at Stadga och förordna. Kyrkol. 28: 13 (1686). Till underdånig efterföljd af Kongl. Maj:ts nådiga Bref af d. 22 Junii 1792. Handb. 1811, s. 12. Han (utfärdade) goda och nyttiga förordningar och vakade noga öfver deras efterföljd. Fryxell Ber. 4: 30 (1830). — (†) Öfvertygelsens efterföljd i gerningarna. Boëthius Sed. 83 (1807).
b) till EFTERFÖLJA 11 b. En handling som manar till efterföljd. Swedberg Schibb. 275 (1716). Brottslig den, som efter vanlige reglor vågar at granska hvad ej kan jämföras, hvad som varit utan mönster, och skall blifva utan efterföljd. Kellgren 3: 289 (1790; med syftning på Bellmans skaldskap). En Furste .., som .. stadgat Sig en rätt til namnkunnighet, efterfölgd och vördnad. Placat 4 april 1792, s. A 3 a. En slafvisk efterföljd af ett gifvet föredöme. Rydqvist i SAH 12: 305 (1827). Köpen efter prof vunno alltmer efterföljd. LAHT 1898, s. 162. — särsk.
α) (numera mindre br.) i religiös stil; särsk. i uttr. Jesu, Kristi, Jesu Kristi efterföljd. The rätta Christnas .. kors och lidande, som the här i verldenne uti Jesu effterfölgd bära måst. A. Salovius (1739) hos Benzelstjerna Cens.-journ. 101. Flensburg Kyrkl. tal 187 (c. 1875). Jesus Kristus .. framställde sig själf såsom förebilden. .. Till efterföljd kallade han sina lärjungar. Ahnfelt Etik II. 1: 6 (1904).
β) i numera obr. uttr. (jfr δ). Regnard (har) .. lyckats uti efterfölgden af Plauti Menechmi. Tessin Bref 1: 325 (1753). (Man bör ej allt för mycket) binda en öfversätning vid ordens efterfölgd. Chenon Heywood 1: Föret. 1 (1772).
γ) (tillf.) konkret(are). ”Marknaden i Impruneta” äger ingen direkt efterföljd inom Callots etsning. O. Levertin i Ord o. bild 1903, s. 371.
δ) [med anslutning till EFTERDÖME (se d. o. 5)] (†) närmande sig till l. övergående i bet.: exempel att följa, föredöme, mönster. Barnen och Effterkommanderne bör theras Fäders redeliga Förtienst sigh til Exempel och effterfolgd för Ögonen ställa. Girs E. XIV 55 (c. 1630). Att dhenne bewillningh (att sätta upp dragoner) oss (präster) een annan gångh icke till præjuditz och effterfolgd (dvs. prejudikat) drages. Växiö domk. arkiv 1676, nr 243. Jag önskade att alla unga män ville taga honom till efterföljd. Bremer Dagb. 77 (1843).
Anm. I följande språkprov synes ordet betyda ”efterföljande rad l. räcka” med mera direkt anslutning till FÖLJD i bet.: rad, räcka. Ett ädelt ursprung utaf stora Hieltar, / Som komma skola, samt en långlig efterfölgd / Af Kungar. Gyllenborg Andr. S 1 a (1723).
Spalt E 130 band 7, 1917