| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EFTERDÖME äf3ter~döm2e, äv., i sht i södra Sv., ~dø2me, m.; best. -et; pl. -en.
Anm. Ordet tages av V. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 511, i försvar ss. gammal inhemsk bildning, särsk. mot det från nt. lånade MÖNSTER. Det torde emellertid i den enda kvarlevande bet. (5), åtm. sedan ungef. midten av 1800-talet, alltmera hava tillbakaträngts av FÖREDÖME, som stödes av analogien med de synonyma FÖREBILD, FÖRESYN (FÖREGÅNGARE); jfr Noreen Spr. stud. 1: 168 (1885, 1895). Jfr anm. under EFTERDÖMELSE.
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. isl.] (†) om förhållande l. omständighet, sak l. levande väsen som vittnar om l. tjänar att belysa l. bevisa ngt; exempel (på ngt); bevis (på l. för) l. vittnesbörd (om ngt). Bureus Kon.-styr. A 3 b (1630). Såsom till effterdömme (dvs. till exempel). Rudbeck Atl. 1: 26 (1679). (Ptolemæus förlägger) Caucos emellan Ems och Weser .., men iag finner der till ringa effterdöme, utan här utinnan troor iag mer Tacito. Därs. 585. (Korsångarna på vissa kyrkmålningar) stå .. medh öpna munnar, hafwandes i händerne sine sångböcker, gifwandes ifrån sigh det effterdöme, at deras Magnificat .. intet har låtit rätt wäl, ty nötterne (dvs. noterna) stå mycket orimligen ihoopknippade. Dijkman Ant. eccl. 44 (1703). Jag har sielf varit ett ömkligt efterdöme af lyckans flycktiga gunst och des bittra vrede. Mörk Ad. 2: 253 (1744). Förmycken flyktighet skämmer de bästa naturs-gåfvor. Betsy var därpå et bedröfveligt efterdöme. Chenon Heywood 2: 32 (1773). Thorild 3: 322 (1794). — särsk.: tecken (på ngt); vedermäle (av nåd l. ynnest o. d.). Til ett tekn och efterdöme af sitt Kongl. nådiga wälbehag. Peringskiöld Mon. upl. 113 (1710).
2) (†) föremål vid vilket ett minne är fäst, minnesmärke, minnestecken, minne. Spaszeregånger (dvs. gallerier) medh sköld, wapn och andra effterdömen vthståfferade. Girs Edelh. F 4 b (1627). Vthi Portgången (till kyrkan) hänger ett stoort stycke Trää vthi een Jernkädio, hwilket (de) sade wara itt stycke aff Noe Arck. The höllo thet för ett skönt Effterdömme. Kiöping Resa 25 (1667). Detta är ett ädelt monument eller effterdöme. Rudbeck Atl. 2: 207 (1689; om en runsten).
3) [jfr motsv. anv. i isl., ävensom av fsv. äptirdömilse] (†) fall l. händelse l. förhållande o. d. (i sht i det förflutna); vad som skett l. vederfarits ngn; exempel. (Gustav Vasa) var (1523) redan trött vid regements bördan. Sturarnas efterdöme låg honom före, de der i förstone voro menigheten ganska angenäme, men måste erfara mångas ovilja, sedan de regementet emottagit. Celsius G. I 1: 175 (1746). Turenne .. var född til Krigsman. Härom intyga tvänne helt märkvärdiga efterdömen, utur hans första ungdoms tid. Sv. mag. 1766, s. 543. Att förena i en hög ålder .. det prydligaste skrifsätt med styrelsen af ett Rikets Verk, som fordrar mer arbetsamhet .. än snille, .. är ett sällsynt efterdöme. Gustav III 1: 21 (1786). — särsk. om fall som kan jämföras med l. svarar mot det varom fråga är: liknande fall, exempel; motsvarighet, motstycke. (De) sloges så mannligen, så att få effter-dömen ära, att ett sådant slag hafwer warit i Nordlanden. Reenhielm Olof Tr. 69 (1691; isl. fádæmi). Almogen .. berättar en gräslig krigshär vara där kommen i landet, som framfore med mera ströfvande, än man kunde berätta, och efterdömme funnes. Björner Vols. 42 (1737; isl. dæmi finnast til). Om man betraktar Lapparnas lefnadssätt och borge(r)liga upförande .., så lärer man näpligen hos något folkslag finna likare åtbörder (dvs. seder) och efterdöme, än då man hörer hvad Justinus och andre berätta om de gamla Scyther. Högström Lapm. 43 (1747).
4) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) om belysande l. undervisande framställning i tal l. skrift: liknelse, parabel o. d. Wij kalla alla Gåtor som genom Liknelser antingen beskrifwa det som skiedt är, eller skie skal, effterdöme. Rudbeck Atl. 3: 463 (1698).
5) [jfr motsv. anv. i fsv., (ä.) dan. o. isl.] (i sht i högre stil, numera mindre br.; jfr anm. ovan) om ett handlande l. uppträdande l. tillvägagående ss. ägnat att mana l. locka till (l. avskräcka från; se c) efterföljd; äv. om person som utövar l. är ägnad att utöva ett sådant inflytande; föredöme, förebild, föresyn, mönster; exempel; ofta i uttr. giva (förr äv. giva ifrån sig), lämna (ett godt osv.) efterdöme (i l., numera sällan, av ngt) o. d., följa ett l. ngns efterdöme, taga (ngn l. ngt) till efterdöme, taga efterdöme (förr ofta exempel och efterdöme) av (ngn l. ngt). Idhart effterdöme vpwäcte monga. 2 Kor. 9: 2 (NT 1526). Qwinnan .. skal tagha exempel och effterdöme aff heligha qwinnor som woro j thz gambla testamentit. O. Petri Handb. B 3 b (1529). Soknaprest skal liffua i etth ärligit liffwerne oc giffua i frå sigh itt gott effterdöme. G. I:s reg. 6: 305 (1529). Med Gudfruchtigt och ostraffligit Lefwerne, Exempel och efterdöme, skola (prästerna) .. sine åhörare föregå. Kyrkol. 2: 2 (1686). Jag vet Konung! att Du tagit Gustaf Adolph till Ditt efterdöme. Förh. o. upps. 20: 373 (i handl. fr. 1786). En upväxande ungdom som ofta, ty värr snarare fölljer elaka och syndiga efterdömen än dygdiga Lärdomar. Växiö domk. akt. 1790, nr 469. Vi (skulle) bjuda till att .. ge våra grannar ett efterdöme i tålamod. Runeberg E. skr. 1: 223 (c. 1825); jfr b. Efterdömet smittar, så väl det goda som det onda. Tegnér 4: 29 (c. 1830). (K. XII spisade) slutligen på jernbleck, för att lemna efterdöme af tarflighet. Beskow K. XII 1: 266 (1868). (Vi böra) af de hädangångne mästarnes verk taga efterdöme. Oscar II IV. 1: 96 (1869, 1890). Att som Augustus .. söka genom eget efterdöme och allmänna lagar bättra sederna var för .. (Tiberius) att bära vatten i såll. Rydberg Rom. d. 30 (1877). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) precedensfall, prejudikat. Höpken 2: 215 (1756). Efterdömmen och enskilldta Domslut blefvo omsider landsseder, intogos i Landskaps-lagarna och upplästes för menigheten på Lands-Tingen. Botin Hist. 2: 176 (1792).
b) [jfr motsv. anv. i fsv.] pregnant i bet.: efterföljansvärdt föredöme l. exempel. (Kristus) är .. oss .. föresatter til itt efftherdöme. O. Petri Men. fall D 4 b (1526). Uplysta och redeliga människor, prydnader för deras slägte, efterdömmen för följande tider. Höpken 1: 173 (1753). Efterverlden bör .. ej lösrycka sig från sin forntid, men läsa i dess minnen — efterdömen eller varningar. Wieselgren Sv:s sk. litt. 1: 227 (1833). Jag .. åtnjöt ofta den äran, att mina skrifter (dvs. latinska uppsatser) från katedern upplästes och förestäldes som efterdöme i afseende på språket. Tegnér 6: 479 (1839).
c) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) pregnant i bet.: avskräckande l. varnande exempel, varnagel. Sodoma och Gomorra .. äro framsatte för it effterdöme. Jud. 7 (NT 1526; öv. 1907: till ett varnande exempel). Den olyckelige Arcimboldus blef .. et efterdöme för alla mellanlöpare. Celsius G. I 1: 39 (1746). jfr: Jag hoppades, att .. andra länders hiskliga efterdömen skulle för Eder blifva en hotande varning. Gustaf III 1: 90 (1772).
Spalt E 112 band 7, 1917